Svar till: Är Alfa nåt att ha?
“Varför ska jag bli Alfist?”
Det är den av dina frågor som är lättast att besvara: Det är roliga bilar att köra.
Oavsett om man pratar med återfalls-alfisti eller någon som hade en Alfa nån gång för länge sen dröjer det inte länge förrän just det lustfyllda kommer upp. Jag har “bara” haft tre alfor. Två av dem har jag fortfarande. En Bertonekupé, en GTV6 från 80-talet (såld) och en 147:a (2.0 TS). Sinsemellan mycket olika bilar. De har nog just bara “körglädjen” gemensamt. Vad “körglädje” är, är svårt att sätta fingret på. Men när man har tillbringat en heldag på ett banmöte, kommer hem efter flera timmars körning, känner sig stel och trött och närmar sig hemmet och ändå bestämmer sig för att ta en liten extrasväng. Ja, då är det körglädje det handlar om.
Bertonekupén kommer sällan till användning under vinterhalvåret. Framåt våren brukar jag fundera på varför jag har den över huvud taget. Men så sätter jag i det nyladdade batteriet, startar (ibland krävs det lite startgas) och kör iväg. Då förstår jag varför jag inte gör mig av med den. Varför jag aldrig kommer att göra mig av med den. Det är svårt att förklara annat än med ett ord: Körglädje.
Reservdelsfarhågorna kan du lugnt slå ur hågen. Det finns gott om reservdelar till rimliga priser. Det finns inte överdrivet många auktoriserade verkstäder i Sverige. För de som har nya Alfor och behöver bekymra sig om andrahandsvärdet kan det vara ett problem. För oss som kör äldre alfor som ändå inte kostar några pengar är det inget bekymmer. Det finns nämligen gott om verkstäder som kan göra ett bra jobb ändå, om det skulle behövas.
Rost är gemene mans uppfattning om problemet med Alfor. Sen några decennier tillbaka är det inte ett större problem på Alfor än på andra bilar. Det som är noga att se upp med är kamremsbytesintervallen och oljenivån. Kamremsbytena ska ske ganska tätt. Och ett byte kostar runt 10 000 kronor. Att försumma olje-kollen kan också bli dyrt.
Stockholm