1997 GTV Phase 1 – första Alfan!

Så hur är då intrycket efter ett par dagars användande? Jo, överraskande positivt! Eftersom jag inte visste något om de senaste ägarna så förväntade jag mig en bil med tveksam dokumentation och något eftersatt underhåll, men icke. Två hela kartonger med delar, anteckningar, protokoll och kvitton medföljde, både från Lars tid med bilen och från senare ägare. Transportstyrelsen säger att den har varit avställd vintertid, och underredet är helt fritt från rost (frånsett avgasröret, såklart). Bilen tickade över till 14000 mil på väg hem från Osby.

Några små problempunkter finns det, den mest påtagliga är motorrörelse och missljud som jag nämnde i mitt förra inlägg. Har jag tur så är det bara övre motorfästet som har gått, har jag otur så är det fler motorfästen som behöver bytas, har jag maximal otur så är det dåliga motorfästen kombinerat med en drivaxel. Eftersom jag har en tidig bil (1997) bör det övre motorfästet inte vara av samma modell som på senare, och givetvis verkar det inte längre finnas i produktion. Istället blir det till att misshandla ut existerande bussningar och beställa polybussningar av rätt typ. Det är inte ett jobb jag ser fram emot, men det behöver inte bli särskilt dyrt.

När jag har gått igenom bilen har jag hittat en handfull minimala angrepp av ytrost, som förstås måste kvävas i sin linda. I normala fall hade jag inte ens lagt märke till dessa fläckar, men bilen är så pass fin att jag känner ett tvång att vara lite pedantisk. Om bilägandet förlöper problemfritt i övrigt så ska jag kosta på bilen en underredesbehandling inom en snar framtid.

Säljaren varnade för lite klarlackssläpp runt bakluckan, jag förväntade mig något i magnitud som en gammal Volvo från tidigt 90-tal. Istället är det ett diskret släpp på stötfångaren. Det är i det närmaste omöjligt att lägga märke till om man inte vet att det finns där, så det kan gott få vara kvar ett tag.

I övrigt är det ett par små stenskott i lacken framtill, och ett millimeterstort hål i sidokudden på förarstolen. Mattor som inte ser ut att vara exakt rätt modell, en stereo som inte slår automatiskt på/av med tändningen. Ja, också är det larmet och det fjärrstyrda centrallåset som Lars beskriver i sin tråd. Jag vet inte vad som har hänt med det, men idag testade jag det för första gången.

Om bilen är låst och larmad, och jag trycker på fjärrkontrollens knapp så bör den larma av och låsa upp. Vad tror ni att den gör? Den öppnar bakluckan, men resten av bilen är fortfarande låst och larmad. Blinkers blinkar precis som de ska, bara för att göra hela baletten en smula mer komisk. Om jag nu låser upp bilen med nyckeln så tjuter larmet.

Om bilen är upplåst och jag trycker på fjärrkontrollens knapp så bör den låsa bilen och slå på larmet. Tro det eller ej, den låser bilen och slår på larmet! Och öppnar bakluckan. Smäller man sen igen bakluckan så går förstås larmet…

Detta kan man förstås inte beskylla de stackars utskällda ingenjörerna i Milano för. Jag har aldrig haft goda erfarenheter av eftermarknadslarm, framför allt inte när ett antal ägarbyten har passerat sedan larmet monterades, så det kan bli att helt sonika koppla bort det med tiden. Tills vidare får det sitta kvar, dock, om enbart för att användas som partytrick.

På det hela taget? Jag trodde aldrig att jag skulle få en så förtroendeingivande bil för så rimliga pengar. Jag kommer kanske att vilja revidera detta uttalande om några månader, men just nu är jag oerhört nöjd!

Tack! Och ja, jag börjar tro detsamma. Förra ägaren hade tagit dessa bilderna på underredet:

Jag har inspekterat det övre motorfästet, och såvitt jag kan se när det sitter på plats har det inga uppenbara skador eller sprickor. Har även läst att dåliga bussningar till främre krängningshämmare kan resultera i missljud liknande mina. Samtidigt är det oroväckande många träffar på andra Alfaforum där folk diskuterar skruvar som har gängat ur sig och gett diverse oförutsedda rörelser.

Jag lutar åt att köra in och besiktiga bilen snarast. Om den går igenom så kan jag i lugn och ro gräva i problemet, men om de anmärker på glappet så lär jag åtminstone få en ledtråd till var det är. Win-win, som jag ser det.

Ni som har erfarenhet av denna modell: Hur brukar kopplingen kännas jämfört med andra bilar? Jag upplever denna som en smula svampig och svårförutsägbar, man vet aldrig riktigt när den kommer att gripa. Kanske läge att lufta systemet?

Lysande, tack för tips och för gratulationer! Kanske kan få någon van ägare att provköra min bil också för att få ett omdöme med lite mer referenser.

I normala fall skulle jag sitta klistrad framför Goodwood-livestreamen den 14:e-15:e, men första året som Alfaägare kan jag ju inte missa Spettacolo Nordico!

Bilen har vägrat gå sönder, så när andan föll på att beställa delar hittade jag inget bättre att köpa än nya emblem. Främre emblemet var kraftigt solblekt, och bakre var utbytt mot ett i gråskala.

Fåniga detaljer att fokusera på, kanske, men loggan är ju så snygg…

Före:

Efter:

Före:

Efter:

Passade även på att trimma in tätningslisten till bakluckan. När jag köpte bilen ville luckan gärna studsa upp istället för att stängas. Jag trodde att det var de två justerbara kuddarna som sitter på insidan, men icke! Det var en skumgummibit instucken i listen för att få den att hålla formen. Ut med skumgummibiten, trimma av en bit med en kniv och tillbaka med den igen. Nu stängs luckan äntligen som den ska, så länge inte det eftermonterade larmet/fjärrlåset bestämmer sig för att trilskas. Att bli av med det fanskapet sitter rätt högt upp på prioriteringslistan också.

Vid detta laget har vi kommit in i oktober månad. Hösten börjar komma till Skåne, och jag självmedicinerar mot annalkande vinterdepression genom att putsa på saker.

Nytt emblem, ja. Men notera hur bilen har utrustats med centrerad regskylt vid import till Sverige, och hur en senare ägare därefter har spacklat över monteringshålen med träslev som enda verktyg, och böjt till regskylten för att ungefär passa på sidan.

Så här kan det ju inte få se ut.

Ordentlig slipning, och därefter lackning med en välmatchad sprayfärg från Spraydosenshop. De säljer även en tvåkomponentsklarlack, som tål att våtslipas så att man kan få upp lika bra lyster som i originallacken. En riktig före/efter-jämförelse kommer de närmaste dagarna.

När sambon är bortrest brukar jag passa på att använda badrummet till lite mer konstruktiva saker än vanligt. Plastskydden till trösklarna fick sig en rejäl genomgång i duschen, och därefter en omgång UV-skydd med 303 Aerospace Protectant.

Detta var också för att passa på att se om det fanns någon dold rost i trösklarna. Den uppmärksamme läsaren minns kanske att jag i mitt andra inlägg i denna tråd såg lite ytrost skymta bakom tröskeln. Men icke! Det var en av infästningarna till framskärmen där en skruv hade börjat rosta och missfärga plastskärmen bakom.

En fantastisk mängd smuts, dock, men smuts har jag emotionellt lättare att hantera än rost.