Alfa Romeo 4C Aftonbladets test
- Detta ämne har 6 svar, 6 deltagare, och uppdaterades senast 12 maj, 2014 kl. 23:09 av
.
-
Inlägg
-
Hejsan, har inte aftonbladet plus och tänker aldrigt skaffa det men blev lite intresserad vad 4C fick för betyg. Så om någon har plus… Se länken nedan:
Det är väl inte särskilt svårt räkna ut ungefär vad det står när det är Robert Collin som håller i trådarna.
Antar att den inte välte i varje fall
Ciao
Ayhan
Ayhan Spider 2000 Veloce -77 / GTV6-2,5 -86 / Stelvio Veloce Black Edition 2,0-280hk -2019
colin var en första som själv köpte en 156 när den kom. han har även synts på klubbens banmöten. En av få motorjounalister som känner till att alfa gjort bilar efter alfasud som inte rostar.
Den är skriven i ovanligt positiv anda för att vara en svensk tidining. Marcus Engström heter journalisten. Han erkände inledningsvis att han inte var någon alfisti och hade närmast fördomar men han blev riktigt tagen av bilen.
Copy paste.
Lätt – men inte lagom
Den som väntar på något gott väntar alltid för länge. Nya Alfa Romeo 4C kan vara det yttersta beviset på detta. Med 240 hästkrafter och en torrvikt på 895 kg kan det vara det roligaste racingredskapet som sett dagens ljus på mycket länge. Bjuder på körglädjei dess ädlaste form. Alldeles för få bilar hittartill Sverige. En fantastisk bil som ärberoendeframkallande.Alfa Romeo 4C kan vara en av 2000-talets mest uttjatade bilar redan innan den lanserades på bilsalongen i Genéve i mars 2013. Den skulle bli en superbil till lågpris, hette det. Oklart hur många som verkligen trodde på det, innan den stod där i rampljuset.Där och då stämde världen upp i gemensam hyllningskör, som närapå gick upp i falsett när prislappen blev officiell.Nu är ju 460 000 riksdaler inte fickpengar direkt. Men det är billigare än en Porsche Cayman. Billigare än en Lotus Exige S. Billigare än en fullsmetad Volvo XC70. Och Alfa Romeo 4C är ju så vacker! Designen är som en väl avvägd blandning av Koenigsegg, Ferrari och Maserati. Och lite Alfa kanske, men då får vi gå tillbaka till Alfa Romeo 33 Stradale från 1967, tillverkad i endast 18 exemplar. Jag kan ju erkänna redan här och nu att jag inte är någon Alfisti. Jag har aldrig sett storheten hos bilar med mystiska körställningar och fyrklövrar på bagageluckan. Men jag gillar bilar som är till för att användas – och användas hårt.Efter inledande genomgång av bilen av projektledaren Domenico Bagnasco är det så dags att rulla ut på ”Alfa Track”, på Fiat-gruppens enorma testanläggning. Banan har som så många andra liknande anläggningar reproduktioner av berömda kurvor. Här finns bland annat den långa Lesmo-kurvan från Monza och en förhållandevis nybyggd version av Bus Stop-chikanen från Spa Francorchamps. Upplagt för att ha det hur kul som helst, om det inte vore för att regnet formligen står som spön i backen…Alfa Romeo 4C har DNA-väljaren känd från andra Alfor, lägena står för Dynamic, Natural och All weather, men 4C har begåvats med ett fjärde läge som lämpligt nog heter Race. Då har man bara sig själv att lita på, eftersom ESP:n är helt urkopplad senare kryper det fram att om ABS-systemet börjar jobba onödigt mycket och bilen befinner sig i på tok för mycket sladd så kan faktiskt ESP:n gripa in även i Race-läget (om det över huvud taget finns något fäste för däcken). Lämpligt nog väljer jag inte det läget. Jag får förresten inte välja själv, det gör teknikern och testföraren Remo åt mig. Hans engelska vokabulär sträcker sig till ”Dynamic always good” och ”Brake good!” när han provbromsar under det obligatoriska ”åka-med-för-att-lära-sig-banan-varvet”.Eftersom ”Dynamic always good” så är inte jag den som väljer nåt annat. Full fart ut på banan, en snabb titt i backspegeln så jag inte blir överkörd av den välmaskerade Maseratin som vi sett lägga varv på varv tidigare under dagen, och vi närmar oss den första tvära vänsterböjen. Jag bromsar tidigt, medveten om vad breda däck och lätt bil kan ställa till med. ESP hjälper inte särskilt mycket mot vattenplaning heller, för den delen.Och herrejösses vad bromsarna biter! Jag måste ha prickat en någorlunda torr fläck, för Brembo-oken nyper fast de stora bromskivorna och får stopp på bilen betydligt fortare än jag förväntar mig. Det är första gången jag märker fördelen av att väga 895 kg i stället för 1 400 kg. Men det ska bli fler gånger.Positivt överraskad av bromsgreppet vågar jag stå på lite, lite mer. Alfas 1750-motor försedd med turbo ger 240 hästkrafter, det är inte mycket, men det räcker i en så här lätt bil. Motorn är för övrigt nytillverkad och 22 kg lättare än den som för närvarande sitter i Giulietta.Turbomotor och blöt racerbana brukar inte vara någon bra kombination, men eftersom 80 procent av maxvridet på 350 newtonmeter finns tillgängligt redan från 1800 r/min så är 4C förvånande lättkörd.De flesta av kurvorna på Baloccos Alfa Track är dock snäva och långsamma, och kräver mycket användande av TCT-lådan som styrs via växelpaddlar på ratten. Upp på höger sida av ratten och ner på vänster sida.Vid fullgasacceleration växlar den på 130 millisekunder, men den är långsammare när bilen körs lugnare. Jag återkommer till det (och en önskan om ett gränsöverskridande samarbete mellan två bilföretag).Genom Lesmokurvan tar jag det lugnt. Förmodligen kan man köra hur fort som helst genom den, men eftersom mina två provkörningsdagar just har börjat så vägrar jag att plantera kolfiber-Alfan i räcket.Fem varv på regndränkt bana avslöjar inte så mycket om bilen, tyvärr. Men det är en bra uppvärmning. En halvtimme senare lämnar vi Balocco med sikte mot den lilla byn Gavi. Enligt den lösa navigationsapparaten ska resan ta en timme. Efter ett litet tag blir det torr motorväg, och den andra 4C:n klipper förbi i rask takt och med ett fantastiskt motorvrål som ackompanjemang. Ljudet ja. Det står i en klass för sig. Det måste vara första gången i världshistorien som en 1,75-liters turbomatad fyra låter som en V8 från Ferrari. På tomgång låter den avmätt aggressiv, men så fort varvräknaren rör sig så sjunger den fantastiskt fint.Tyvärr gör den bara det på utsidan av bilen, inuti låter det som om en gigantisk dammsugare håller på att storstäda bakom stolsryggarna… Man kan faktiskt bli lite trött på den, så jag tar det säkra före det osäkra och låter varvräknaren röra sig ofta. Så att säga. Designen lämnar ingen oberörd, och till och med i supersportbilsstinna Italien blir vi filmade både under motorvägsfärden och vid stopp på bensinstationer.Alfa 4C har inte servoassisterad styrning, det är förmodligen därför, och för att bara 40 procent av den låga vikten ligger över framhjulen, som den känns väldigt orolig när hastighetsmätaren visar uppåt 250 km/h. I en bil med styrservo filtreras mycket av vad framhjulen ägnar sig åt bort på vägen till förarens händer. I Alfa 4C känner man nästan allt som händer med hjulen. Men inte på det där jobbiga sättet som i exempelvis Lotus Elise och Exige, där minsta lilla gruskorn sätter sig på psyket. Här är det väl avstämt och man får veta precis allt man behöver. Några fullfartsövningar får räcka, eftersom det inte alls är säkert att den italienska polisen är insatt i motorjournalisternas lagbok som säger att man får köra hur fort man vill när man är utomlands, bara man håller säkra avstånd och bromsar i tid…En god natts sömn har skrämt bort det strilande regnet och jag vaknar till en jämngrå himmel som lovar att inte läcka åtminstone de första timmarna av dagen. Vägarna runt Gavi är snustorra, och marginellt bredare än den lilla 4C. 399 centimeter lång, 118 cm hög och två meter bred inklusive backspeglarna.TCT-lådan får jobba hårt, och den fungerar alldeles utmärkt när det går hårt till. Men när man tar det lugnt genom byar och i trafik så växlar den för sakta och ”gungar” i växlarna på ett icke superbilsmässigt sätt. Tänk om Porsches PDK-låda kunde hitta sin väg ner i 4C… Får man föreslå ett sånt samarbete? Men, nog om det. Nu har jag sagt att ljudet i kupén är tråkigt och lådan slö vid fiskörning. Det är allt som är negativt med 4C. Så här i efterhand ber jag ursäkt till invånarna i Gavi-distriktet. Jag kommer inte ens ihåg hur ert välkända vin smakade, och jag körde som en dåre på era vägar. Men det skulle ni också ha gjort om ni var jag. 895 kg torrvikt och 240 hästkrafter, ett fantastiskt väggrepp, den bästa instyrning i kurvor jag upplevt i en gatulegal bil – och fullständig kommunikation mellan bil och förare. Det är allt som behövs för att ha riktigt, riktigt roligt en dag i Italien!Alfa Romeo 4C byggs i Maseratis fabrik i Modena. De har kapacitet att bygga 3500 bilar per år. Än så länge har två bilar hittat nya hem i Sverige. Jag hoppas verkligen att fler gör det. Om inte annat så vill jag gärna bli omkörd av en på maxvarv genom vilken tunnel som helst!
FAKTAAlfa Romeo 4CPris: 460?000 kronor.Motor: Bensin. 4-cyl, turbo, 1,75 l, 240 hk vid 6 000 r/min, 350 Nm mellan 2 200-4 250 r/min.Förbrukning: 0,68 l/mil (bl).CO2: 157 g/km.Acceleration: 0–100 km/tim på 4,5 s.Toppfart: 258 km/tim.Längd/bredd/höjd: 399/186/118 cm.Torrvikt/maxlast: 895/i.u. kg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.