Auto e Moto d’Epoca Padova 2015

[Fredric Gustafsson]

Så var man då hemkommen efter en långhelg i Padova. För oss som gillar italienska klassiska bilar är detta paradiset! Ni som inte varit där får härmed en direkt order att boka in nästa år!

 I detta inlägg fokuserar jag på Alfa, men det finns en nästintill oändlig uppsjö med allehanda andra bilar. Huvudsakligen italienska. Då mina favoritmärken är Alfa och Maserati kan man glädjas över att de enda tillverkarna med ordentliga montrar var just dessa. Pagani hade en monter också men det är en lite annan liga… Ferrari lyste med sin frånvaro i år. Tidigare år har man haft imponerande uppställningar av gamla F1 bilar och förra året var fokus på prototypbilar. I år inget. Kanske inte det går så bra för de röda?

Som vanligt kan man konstatera att i Sverige råder det REA på entusiastbilar. Med svenska mått är prisnivån väldigt hög. Ett exempel: Jag har själv en 1750 Berlina i mycket bra rostfritt originalskick som ska säljas inom kort. Flera bilar i liknande skick som min fanns på mässan. Man begärde mellan 18-20’E för dom. Har svårt att se någon betala uppemot 200 000:- för min bil i Sverige.

I Alfa-montern var huvudnumret den nya Giulian. Helt enligt italiensk logik fokuserade man på den nya bilen på en klassisk mässa -) Man hade rep runt den så man inte fick komma nära, men övriga bilar fick man titta på. Och då var det inte vilka bilar som helst. Vad sägs om prototyp-Montrealen som ställdes ut på världsutställningen i Montreal 1967? Den borde väl vara näst intill ovärderlig? TZ-2 lär kosta åtskilliga miljoner om man hittar någon till salu av de 12 som gjordes. Då menar jag miljoner Euro. I sammanhanget bleknar den nya Giulian något. Man startade upp den emellanåt och ljudet liknar mest det man hör i moderna Maserati fast möjligen något grövre. Riktigt fett! Sedan är jag personligen inte så förtjust i den inriktning man valt. För mig har Alfa alltid varit körglada, vackra och i många fall rätt så nätta bilar. Aldrig med flest hk jämfört med konkurrenterna utan istället har man varit överlägsen på andra områden. Giulian känns lite som en slägga. Brutal, kraftfull och väldigt maskulin men omöjlig att kalla vacker. En italiensk hotrod och den första i sitt slag från Alfa. Vet inte om det är den Alfa jag vill ha.

Nåväl, för mig var det en stor upplevelse att se en SZ2 för första gången live. Vilken fantastisk skapelse! Den är väldigt liten och fantastiskt vacker. Varför i hela friden gjorde man inte en “populärmodell” i samma anda? Då det är en racerbil med glasfiberkaross kan man inte kalla detaljkvaliten för överväldigande, men vad gör det med dessa former.

Giulia Sprint Speciale är en annan favorit. Det fanns över 10 st på mässan, alla till salu förutom den i Alfamontern. Sannolikt pga den kraftiga prisökningen som skett på gamla alfor senaste tiden. Många vill casha in. Den vackraste av dom missade jag att plåta i den allmänna upphetsningen. Grönblå med brunt skinn. Begärt pris 138’E och såld under helgen. På tal om att casha in, Giulia spidern i bedagat skick kom från den samling ni kanske läst om tidigare i år. Den stod gömd tillsammans med en hel drös 60-tals bilar i källaren på ett slott i Belgien sedan tidigt 70-tal. Ett fynd för 35’E! 🙂

I Alfamontern fanns även en Giulia TI Super, byggd i 500 ex för att homologisera modellen för att tävla med. Jag har aldrig sett den heller tidigare i verkligheten. Kul då det var många detaljer som skiljer den från en vanlig Giulia. Självklart vill man förknippa nya Giulia med denna stenhårda gamla bil!

En annan favorit som jag inte tror jag sett i verkligheten tidigare var Giulietta Sprint Zagato. Otroligt vacker liten racerbil även den. Visst var det bättre förr? 🙂

 

[Författare]

Inlägg