Racerapporter från Spetaccolo Nordico på Ring Knutstorp 14-15/9 2019

[Jonas Klang]

Lämnade Linköping på fredag eftermiddag efter en dag på hemmakontoret. Hade under veckan försökt få bukt med de vibrerande frambromsarna. Analysen var att det var Bluespots (när material från bromsklossarna vandrar över till skivytan pga av att man står stilla med varma bromsar och foten på bromsen) som var problemet och därför togs skivorna av och tvättades grundligt med brakeclean samt putsades med smärgelduk. Eftersom jag inte har tillgång till någon svarv så fick bilen självt agera svarv genom att uppallad på pallbockar tuffa på tomgång på treans växel. Det skulle senare visa sig att denna service gjorde precis ingeting för att åtgärda vibrationsproblemen.
På lördagen var det taxikörningar på schemat. 3 pass med 3-4 medåkare per pass. Körde ett uppvärmingsvarv, 2 pushvarv och ett avkylningsvarv och det visade sig omgående att servicen på bromsskivorna inte gjort något för att avhjälpa vibrationsproblemen. En del medåkare fick en rätt nervös uppsyn när plomberna höll på att trilla ut i inbromsningen efter start och mål ut på första pushvarvet! En liten oro började sprida sig i kroppen med tanke på att totalsegern stod på spel på söndagen. Jag var 6 poäng före Stefan Atterhall (#16 i klass 2) och Kenneth Stefansson (#22 i klass 1). Jag behövde vara minst tvåa i båda racen för att säkra segern på egen hand och skulle det gå med de bromsproblem jag hade och skulle bilen hålla ihop hela helgen? Dessutom var #12 HP Magnusson tillbaka på banan, bevisat snabb redan på Kinnekulle i sin Abarth 500. Det ryktades att #84 Dag von Bottner skulle dyka upp och han har tidigare visat hur ruskigt snabb han är i sin Giulietta. #98 Per Fohlström hade ny maskin i sin Punto GT och Ola Magnusson verkade ha fått ordning på sin 75:a TS så de båda var också ett rejält hot mot att knipa andraplatser. Kände helt klart av pressen redan på lunchen på lördagen då min matlust, sin vana trogen, var som bortblåst av adrenalinpåslaget. Inte blev det bättre heller av alla som kom förbi depåplatsen och pratade om att jag i princip redan vunnit totalen. Kände mig riktigt ringrostig i början på dagen och banan kändes riktigt utmanande. Vid dagens slut kändes det väldigt skönt att ha kört de tre taxipassen och självförtroende och känsla hade börjat komma tillbaka.
Söndagen började med träning i princip torrt väglag men med ett begynnande duggregn i slutet på passet. Pga en gulflagg i slutet på start och mål var det svårt att sätta några vidare tider och jag placerade mig i mitten av det för dagen riktigt stora startfältet på 33 bilar. HP, Per och Ola var klart snabbare än mig och det kändes lite oroande. Till träning 2 hade regnet tilltagit och det blev till att byta däck till mellansetupen med medium fram och mjukt bak. Banan kändes riktigt hal och jag hade svårt att få till några tider men kämpade på hela passet och var näst snabbast i klassen, dock med HP 3 sekunder snabbare än mig! Hur gjorde karln, förstår han inte bättre? Efter lunch var det dags för kval och jag lyckades precis klämma in mig i andra, snabbare, kvalgruppen utifrån tiderna på första träningen. Det visade sig riktigt viktigt då förhållandena var upptorkande och blev snabbare och snabbare för varje minut som gick. Då banan var blöt men med ett tydligt torrspår valde jag att köra på min mellansetup vad det gäller däcken. Kunde öka tempot genom hela kvalet och på sista varvet kunde jag sätta en tid som var 5 hundradelar snabbare än HP och femte tid totalt på griden, vilken lättnad!
Då vi för dagen var ett ovant stort antal deltagare och att högersidan på start och mål fortfarande var blöt så beslutades det om rullande start även i race 1. Det var bara 15 minuter mellan kvalet och line-up för race 1 så nu blev det riktigt stressigt för att byta till torrsetup på däcken, hårda fram och medium bak, och att tanka. Det blev så stressigt att jag glömde stänga tanklocket efter tankning! Som tur var såg en åskådare det hela och uppmärksammade mig om det under lineup i bandepån. Jag startade på högersidan i 3:e ledet med HP snett bakom till vänster. Gjorde en okej start men HP lyckades bromsa senare än mig och vi låg sida vid sida in i Ronnie Petterson. Jag lyckades precis hålla in bilen så att det fanns plats för HP men han kunde ändå inte hålla kvar bilen utan drev ut över curbsen och ut i gruset och jag kunde köra vidare upp mot NGK-krönet med ledning i klassen. #6 Robin Nyqvist var snart ikapp mig och jag släppte förbi honom på start och mål efter 2 varv för att slippa ha någon i backspeglarna och kunna fokusera på min egen fart till 100%. Såg att jag hade en bra lucka bak till Ola, HP och Per och däremellan låg #70 Markus Tåbäck, klass 1, som en liten buffert. Markus och jag var ungefär lika snabba på varvet men han lite snabbare första halvan och jag andra halvan. Eftersom han tävlar i en annan klass var jag sugen på att släppa förbi honom men samtidigt orolig för hur mycket av luckan bakåt jag skulle tappa så beslutet blev att försöka hålla honom bakom mig. Det kändes som att den jagande trion ständigt tog in lite på mig och med 3 varv kvar tog sig Ola förbi Markus och kunde på riktigt ta upp jakten på mig. Jag tog nu i allt vad jag hade och lyckades hålla samma tempo som Ola och kunde till slut ta målflagg som vinnare i klassen med 1,5 sekunder bak till Ola. När jag kom in i depån kom #59 SudSune Svensson fram och gratulerade till totalen. Jag förstod först ingenting men han förklarade då att Stefan hade fått gå i depå då sprintlåsen till bakluckan gått av och luckan ställt sig i öppet läge och att Kenneths bil inte kommit till start pga trasigt gasspjäll. Det skulle senare visa sig att Kenneth hade tagit dottern Sofias bil, #23, och kört till sig en tredjeplats i klass 1, så då var det kanske inte riktigt helt klart? Jag låg nu 10 poäng före Kenneth i samandraget men hade nu fler segrar än Kenneth skulle kunna få ihop med en seger i sista racet, så om vi hamnade på samma poäng så skulle jag ta hem segern ändå. Nu är det ju också så att man om man tar målflagg i alla race under en säsong får en bonus på 2 poäng och den möjligheten hade både Kenneth och jag kvar inför sista racet. För att vara helt säker så behövde jag i alla fall ta målflagg i sista racet. Nu fanns ju både Markus och #89 Claes Hoffsten med i klass 1 och hade varit klart snabbare än Kenneth i race 1, men man vet ju hur det är med hårt trimmade bilar och de rasar ju i parti och minut. Varken Markus eller Claes har ju kunnat visa upp någon driftsäkerhet att tala om så speciellt säkert att de skulle ta sig i mål före Kenneth kändes det ju inte.
Till race 2 var det omvänd startordning på de 6 första bilarna och eftersom jag var 3:a i mål i första racet startade jag från ruta 4 i andra med HP i pole och Ola snett framför mig till höger. Gjorde en kanonstart och var före Ola in mot Ronnie Pettersson men Ola bromsade bättre och kunde ta innerspåret. Jagade efter över NGK och in i vänstern kom Claes på innern klämde in sig mellan Ola och mig. Jag blev orolig att jag nu skulle tappa honom men Claes kom snart om och in i vänstern efter Lithon blev Ola lite uppehållen av Markus som han nu var ikapp och jag kunde komma upp i bakluckan på honom och fick en perfekt utgång på start och mål och kunde ta mig förbi och var först in i Ronnie Petterson. Nu var det jag som låg i ryggen på Markus och vi var fortsatt ungefär lika snabba. Försökte skapa en lucka till Ola men han var i bakluckan på mig i flera varv där jag var lite snabbare på start och mål och första halvan på varvet men där Ola oftast var och högg igen från idioten och framåt. Lyckades hålla honom bakom mig och hade lite tur med några varvningar där jag lyckades skapa en liten lucka. Jag kände att jag behövde ta mig förbi Markus för att känna mig lite mer på den säkra sidan men hade svårt att hitta en lucka. På 11:e varvet bromsade Markus på sig lite in i högern innan Lithon och jag kunde få innerspår förbi honom genom Lithon. Tyvärr var Markus starkare på start och mål och i inbromsningen in i Ronnie Pettersson så han tog snabbt tillbaka positionen framför mig igen. Jag fortsatte jaga och Ola knaprade in igen bakifrån. På 13:e varvet fick Markus och jag en varvning på väg in i vänstern innan idioten, Markus tvekade lite och jag högg på innerspåret och lyckades ta mig förbi. Nu lyckades jag skapa tillräckligt avstånd till Markus innan start och mål så att jag kunde vara först in i Ronnie Petterson ut på sista varvet. Hoppades att Markus skulle kunna fungera som en block mot Ola men även Ola lyckades ta sig förbi Markus innan start och mål så nu var det bara att försöka att inte göra något misstag på sista varvet. Lyckades hålla nerverna i styr och tog målflagg som 2:a med betryggande 2,5 sekunder ner till Ola.
Summerar stolt en otroligt rolig säsong med 8 vinster, 2 andraplatser och 103 inkörda poäng. Vinst i klass 3 och vinst av totalen. Har fortsatt lyckats utveckla mig som förare och körde fortare på alla banor där det fanns gamla tider att jämföra med. Stort tack till SudSune Svensson för coaching, tips och råd kring hur man kör framhjulsdrivet. Nu tar vi oss en funderare över vad vi ska göra nästa säsong. Stanna i klass 3 och möta utmaningen att vikta upp bilen för 215×17 då det inte längre går att få tag på hårda 205×17? Slänga ut passagerarstolen, skruva på kofiberdörrarna, gå ner 10 kg och flytta upp i klass 2? Tyvärr räcker nog inte effekten till ändå mot grabbarna med V6:or även med en 70 kg lättare bil. Nu hade jag i år kört in 69 poäng om jag kört i klass 2 vilket hade räckt till en tredjeplats, men dock långt upp till Stefans 92 poäng för en seger. Byta upp sig till en Abarth 695 och köra i klass 2? 50 kg lättare, 30 hk till, sekventiell växellåda och en överlägsen driftsäkerhet kanske kan räcka för att vara med och slåss om segern? Vi får kalla det Silly Season så länge!
Stort tack till Jocke Landelius, Aris Stamos, Magnus Wallin, Patrik Hermansson och alla andra som hjälpt till för att vi ska få ha så här roligt!

You need to be fast to look smart

[Dan-Erik Hansson]

Stort grattis Jonas!
Jag fick ha totalpoängrekordet (101) i fem år i alla fall, riktigt imponerande att du bara tappat 4 pinnar över hela säsongen.
Dessutom en riktigt trevlig racerapport. Hatten av från mig.
/Danne

[H-P Magnusson]

Jag instämmer verkligen med Jonas! STORT TACK till arrangörsteamet med Jocke i spetsen för att ni gjort CAR Challenge möjligt och på vilket sätt ni genomför det!

För min egen del så har det varit premiär i Challenge den här säsongen. Det blev en kort säsong med två race på Kinnekulle och nu race 9 och 10 på Knutstorp. Summeringen är att körningen blir på ett annat sätt än när man trackdays med gatbil, man pushar sig mycket mer när man kör race och utvecklar sin körning på ett helt annat sätt. Mycket spännande och roligt, det kan verkligen rekommenderas!

Kvalet blev spännande med tanke på väderomslaget från riktigt blött till snabbt upptorkande. Jag tog ett sent beslut under första kvalgruppens körning att byta till hårdare torrdäck. Tack Sune för hjälp med ett snabbt däcksbyte!

Race 9: Kvalade in som 6:a vilket innebar vänster startled med Jonas framför till höger. Målet var helt klart att hänga på där och hålla ytterspåret för att hålla kontakten med Jonas. Starten gick bra och jag höll jämnt med Jonas fram till första högern där det blev trångt och jag fick hålla tillgodo med ytterspåret och där felbedömde jag spår och grepp och kanade ut över curbs och gropar och slog i framvagnen hårt. Lyckades hålla rätt riktning i alla fall och fortsatte på gräset ut på banan igen flera placeringar längre bak. Jag körde lite piano och försökte snabbt bedöma om Abarthen fortfarande var i raceskick, hjulinställningen fram hade ändrats men inte mycket så jag ökade farten igen och det verkade fungera. Kom snart ikapp en norrman i en GTV som jag inte klarade av att köra om. Tyvärr kom också Ola ifatt och genom smart körning kunde han passera oss båda. Jag kämpade vidare och kom i mål som 3:a i klass III med Jonas och Ola framför och 6:a totalt.

Race 10: Omvände startordning för de första 6 i race 9 innebar pole position i race 10. Spännande, nu var det jag som fick leda startfältet fram till start med Markus strax bakom till vänster och med Jonas och Ola mina klass III konkurrenter bakom. Låg på 3:an på rätt varv för maximal acceleration men det hjälpte inte, Marcus drog obönhörligen ifrån mig och nu hade jag mina konkurrenter direkt bakom mig. När det började svänga kom jag ifatt Markus och vad värre var, var att Ola närmade sig bakifrån också. Jag ville inte bli omkörd av honom igen för att jag inte körde om så nu var det attack som gällde! Gjorde en satsning på Markus och tog innerspåret nedför Kvällsposten och lyckades ta mig förbi. Med tanke på Markus fart på rakan så blev det en hård satsning för att bygga upp lite marginal till start o målrakan. Ut på rakan och nu kom det en 156:a i backspeglarna men det var inte Markus utan Claes som hade avancerat snabbt i fältet och susade förbi. Satsade hårt på andra varvet för att få lite avstånd bakåt och satte mitt snabbaste varv någonsin på Knutan. Det var bara Jens i sin raket-X1/9 som passerade efter detta och jag lyckades sakta men säkert bygga upp avståndet bakåt så att jag kunde slå av lite på sista varvet. Det blev en mycket skön första seger i klass III och revansch från race 9.

H-P

[Ola Magnusson]

Racerapport #88 Magnusson, klass III
(uppdaterat 25/9 beträffande race 2, efter filmtittande… man kan inte minnas allt )

Det var med ganska gott mod som jag styrde kosan mot Skåneland och Ring Knutstorp. De i Norge tappade pinnbult/muttrarna på grenröret hade ersatts med nya bultar och nya packningar. Det sladdriga spakstället som tidigare stört min framfart, var förstärkt och svetsat för att minimera glapp. Den spruckna drivaxeldamasken var bytt. Till och med släpet hade begåvats med förlängda ramper för att slippa de lite vanskliga träbitarna som jag tidigare behövt för att komma av och på. Det kändes bra. Så bra att jag på fredagen bemödade mig med att montera en passagerarstol innan avfärd. För att bjuda till och erbjuda lite medåkning även om jag anmält mig utan taxikörning. Detta skulle bli kul! Och tänk, över 30 bilar på griden skulle det bli…

Jag hade absolut siktat högt inför säsongen och hoppats kunna bjuda till en riktig kamp om de allra högsta placeringarna på de banor där inte raksträckor utgör en alltför betydande del. Redan förra säsongen hade #68 Klang och Abarthen en riktigt stark säsong men jag hade samtidigt känt att jag faktiskt kunde matcha takten i den svarta 75an jag körde då. Detta gällde Kinnekulle och Knutstorp. Dock räckte det aldrig riktigt hela vägen då jag brottades med att bilen aldrig gick fullt bra ett helt race.

Till i år hade jag en ny bil (om än också en 75TS) som var bättre optimerad, lättare och med ett mer modifierat chassi och jag torde kunna putsa mina tider något. Samtidigt har #68 Klang blivit väldigt hemtam i sin vita burk och det har putsas väl så mycket tider där under säsongen. Därtill har #12 H-P Magnusson kommit in som jokern i leken och sedan gammalt kan man aldrig räkna ut #98 Fohlström eller #63 Ahnfeldt.

Jag gick ut ganska stabilt 2019 med en P2 på Gelleråsen och bilen kändes kanon. Sedan har en trött generator, en lika trött kopplingscylinder, ett lossat grenrör och ett sladdrigt spakställ gjort att jag sällan kunnat ha 100% fokus på körningen. Jag har lyckats ro hem andra- och tredjeplatser, vilket förstås inte är fy skam, men det är ändå liiite frustrerande att inte riktigt räcka ända fram.

Jag styrde med säsongens facit mot Knutstorp utan några större vinnarambitioner men med en god förhoppning om att bilen skulle leverera och att jag skulle kunna fokusera på rattandet och ha riktigt roligt. Sedan fick det räcka så långt det kunde. Tänk om ändå kanske utifall att…

Lördag:
Shakedown. Kul att vara ute på banan igen. Småhalkigt men skoj. I cirka sju varv. Ljudet från Våler är tillbaka. Kunde verkligen inte de nya grenrörsbultarna få sitta längre än så?? In i depån och av med huven.. Jodå, bultarna sitter där så fint MEN röret är av istället, nästan hela vägen runt. Jag inser att det där med taxi får bli för andra och funderar istället över hur jag ska bli av med oväsendet. Några halvkloka hjärnor enas om att det kan vara en bra idé att försöka svetsa grenröret på plats. För att fixera det hela i ett nytt läge där spänningar, som måste ha funnits, skulle kunna ha släppt. Det lät bra i teorin. Vi fick fatt på ett garage med svets i Svalöv och det var bara att börja lasta bilen på trailer. Till förste svetsare utsågs #59 Sune Svensson som också behövde begagna en dylik apparat för att laga ett sprucket stötdämparben till den gröne projektilen. Chaufför för oss båda var Patrik Hermansson. Svetsresan avlöper enligt plan och vi är tillbaka på banan för en sen lunch.

När vi närmar oss slutet för dagens bantid har Sune iförd overall lyckats få OK på att testa sin svets ett par varv på banan under ett sista open pit-pass och jag får förmånen till samma test av min svets. Denna gången håller det cirka fyra varv.. Nu har det spruckit precis i kanten på den nya svetsen. Tack för det televerket!

Blir alldeles matt av tanken att göra om svetsproceduren (istället för att äta middag) och om möjligt ännu mera matt av tanken att det sannolikt inte skulle hjälpa utan att samma sak skulle hända igen. Tankarna går istället mer mot öl… såväl att dricka den som att medelst tomma ölburkar lappa ihop grenröret. Ölburksteorin utvecklas något och ett plåtförband läggs på grenröret med slangklämmor och Gum Gum emellan. Det blir inte tyst men det blir bättre. Och det är så långt vi kommer. Nu dusch, middag och den där ölen i strupen. Pust.

Söndag:
Jag tänker inför träningen i två spår; köra på för fullt och testa av bandaget eller spara sig till kval och race ifall det inte håller ihop så länge? Valet faller på det förstnämnda. Håller det inte ihop så kanske man hinner göra om igen på något liiite bättre sätt. Det håller åter ca sju varv. Därefter låter bilen plötsligt sju resor värre än någon gång tidigare. In i depå och av med huven igen… Till min förvåning sitter grenrörsbandaget på plats precis lika fint som tidigare!? Följer röret neråt och upptäcker istället att det SAKNAS 8 cm downpipe undertill. Dåligt. I tidigare ägo har bilen begåvats med ett flexrör modell dragspel som inte längre var med oss. Jättedåligt. Inser att det inte kommer bli tal om någon träning två, utan snarare en inköpsresa till Biltema i Helsingborg. Som tur var inträffade detta på morgonens första pass och det var fortfarande en bra stund kvar till kval, som jag verkligen inte ville missa. Men tiden går fort när man har roligt, eller vad heter det? GPS:en sade 32 minuter enkel väg till Biltema. Hoppla! Nog borde jag kunna kapa några minuter på det i Hermanssons överladdade Giulia som ställts till mitt förfogande, men plötsligt var allt inte självklart beträffande de tidsramar vi hade att rätta oss efter.

Jag fick inhandlat diverse rörbitar och kopplingsdon och styrde åter mot banan, nu i hällregn. Ska det förutom avgasreparation även behövas däcksskifte innan kval? Drar en livlina på vägen tillbaka och får med Patriks hjälp Sune att lägga sig under min bil med vinkelslipen och förbereda/möjliggöra för en ny rörbit att komma på plats. STORT TACK! När jag själv är tillbaka möts jag av en ganska öde depå. Det kunde bero på spöregnet och att de flesta torrskodda satt och gottade sig över en bit mat. Blickade ner i vattenpölarna på presenningen, tvekade ett ögonblick men det var förstås bara att inta position under bilen, skruva loss ena downpipen och börja kapa till ett par rörbitar som passade hjälpligt. Då jag missade träning två hade jag räknat ut att jag skulle få kvala i första gruppen (den snabba, inte snabbaste) klockan 13.00 och stressen smög sig på alltmer. Hörde plötsligt Patriks röst som frågade om jag hann äta? Är du klok eller, han jag tänka innan jag tittade upp och såg att han stod där med någon form av kebabburgare i handen. Till mig! TACK, det var gott och behövligt.

Efter enminuterslunchen var det faktiskt inte jättemycket kvar och jag fick lite assistans med att dra fast grejerna. Det var fortfarande blött och Patrik och Sune ställde upp och bytte däck medan jag tvättade mig och bytte om. Hann för ett ögonblick känna mig som en ”riktig” racerförare där jag gjorde mig iordning för körpasset medan mitt team jobbade febrilt med bilen ?. Vi hann. Jag kommer ut till kvalet. Andas. Varva ner. Fokusera.

Redo att hoppa in i bilen möts jag av Klangen som meddelar att jag minsann skall köra i den snabbaste gruppen! Vaddå, hur i hela friden gick det till!? Man hade visst beslutat att gå på tiderna från träning ett istället. Nåväl, mer tid att andas! Samtidigt mer tid för banan att torka upp. Det regnade inte längre och blåste ganska kraftigt och idealspåret verkade redan nära nog torrt. Hmm… Var det kanske inte alls rätt att köra på Soft. Supersoft till och med… Mitt fantastiska team var nu som bortblåst och jag varken orkade eller hann ge mig på ett nytt däcksbyte. Supersoft it is! Väl på väg ut konfererar jag lite med Sune om banans beskaffenhet och samtalet landar i att jag nog har 3-4 varv på mig att sätta ett vettigt varv med vald däckssetup. Inte helt självklart med mycket bilar såväl framför som bakom. Jag går ut hyggligt hårt och försöker skapa mig både lucka och tempo. I första inbromsningen mot Ronnie Petersson låser jag omedelbart upp och ställer bilen på tvären. Va nu då, så halt kunde det faktiskt inte vara? Följer tre sekunder av skräckblandad förtjusning driftandes genom kurvan… gasa, inte gasa, gasa, styra, parera. Jag lyckas komma vidare med näsan åt rätt håll och kan andas ut och återgå till varvtidstänket. Nästa varv hänger oljeflaggan ute och jag ser att Hugo Bjurman parkerat en bra bit ut i sandfållan. OK, det VAR onormalt halt. Lyckas inte fullt ut med ett klockrent fritt varv, men känner mig ändå nöjd och går in efter 5 rundor. Tiden kom att räcka till en tredje plats i klassen som bästa ”icke-Abarth”, ca 1,2 sek efter. Good enough!

Race 1
Vi går för rullande start i 11e ruta i högerled med #98 Fohlström och #70 Tåbäck (klass I) närmast bakom. Förstås vill Tåbäck förbi ganska omgående men jag håller i i mitt innerspår så gott jag kan. Plötsligt kommer #63 Ahnfeldt flygande bakifrån och är uppe jämsides. Var kom han ifrån?? Jag hade inga som helst planer på att låta honom passera redan i första böj så jag bet mig fast på insidan genom Ronnie Petersson med Henke tight utanpå. Väldigt tight egentligen. Jag förstod senare att även Fohlström fanns i tredje led på utsidan. Om jag bidrog till att asfalten inte riktigt räckte för honom så ber jag om ursäkt för det, men han var utanför mina backspeglar tyvärr. Lyckas etablera en någorlunda stabil tredjeplats med Fohlström i hasorna och tar mig under de första varven förbi Jarmo och norske Björn Ivar i GTV. Nu var det bara luft emellan mig och H-P ?

H-P blir något uppehållen av nästa norska GTV (Terje) och jag lyckas snart knapra mig ifatt. Jag och bilen har ett väl fungerande utbyte och jag tycker att vi tar oss fram genom fältet i samförstånd. Jag leker med tanken om att faktiskt ta mig förbi H-P och efter några varvs prövotid sätter jag in en stöt på insidan ner mot Liton och lyckas gå förbi. När man hemma på kammaren drömt om att klå en Abarth så har man också insett att man inte bara behöver komma förbi i det kurviga partiet utan även skapa sig en lucka innan rakan kommer. För på rakan är jag chanslös. Nu kom rakan direkt. Jag väljer förstås innerspåret och lyckas med ett nödrop och en sen inbromsning behålla placeringen och går först upp mot NGK. NU gäller det att skapa den där lilla marginalen innan nästa rakt fram-gasande. Jag lyckas skapa några billängder och därtill kliver jag förbi norrmannen, också denna gång i nerförslöpan ner mot Liton. Terje bromsar bra efter rakan och lyckas hålla H-P bakom sig ytterligare ett varv vilket ger mig lite andrum och även några ytterligare sköna meters lucka så att jag kan fokusera fullt framåt.

Andrummet ersätts snabbt av varvningar, vilka som väl är förlöper utan större hinder. En bit fram har jag sett att Klangen haft någon form av batalj med Tåbäck och jag har tydligt närmat mig de båda. När jag har fri väg har emellertid Klang lyckats gå förbi 156an och jag känner att jag måste gå i samma fotspår. Lika bra att passera honom också tänker jag (garv!! ?) och går förbi, gissa var, jo just det på innern ner mot Liton. Mitt nya favvoställe. Då jag faktiskt tagit mig närmare Klang och nu håller åtminstone samma takt så gör jag vad jag kan för att hålla mig nära för att kunna hugga i det fall ett misstag skulle begås. Så sker dock ej men jag tar målflagg som säker tvåa. Jonas påtalar efter racet min fart i positiva ordalag och det visar sig att jag faktiskt med nära en halv sekunds marginal hade racets snabbaste klass III-tid, 1.11,48. Ändå en liten seger för mig i min ”icke-Abarth”?. Helnöjd med min prestation och glad över att det överhuvudtaget gick att vara med och fajtas efter det föregående debacklet. Och rörbitarna verkar sitta kvar, både uppe och nere!

Race 2
Lätt förvånad över att faktiskt ha gått i mål som totalfyra så linar jag nu upp i tredje ruta efter att de sex främsta omvänts. Jag hade förvisso sett både #16 Atterhall (klass II) och norske Jens Hagen (klass I) rulla i depå i ett tidigt skede, men var det verkligen bara #89 Hoffsten (klass I) och #6 Nyqvist (klass II) som varit före från de snabbare klasserna? Ja, tydligen.

Startar alltså efter H-P och Tåbäck i främsta led och med Klang snett bakom i ytterspår och Robin direkt bakom. När lamporna släcks så kommer förstås Klangen smygande på yttern och med fokus på honom så släpper jag fram Robin på insidan. Jag bromsar dock senare och håller min position genom första böj. So far so good. Under första racet tar sig Claes Hoffsten upp genom fältet och tyvärr bromsas Tåbäck och undertecknad upp något när han passerar i Liton. Jag får inte rätt fart med mig ut på rakan och Klang som kommer bakifrån får slagläge direkt och jag har inget att sätta emot. Vana trogen blir det till att jaga igen. Och jag jagar.. och jagar.. Tåbäck, Klang och jag. Jag hänger med rätt bra men har svårt att sätta in någon egentlig attack. Men jag finns där.

Jag uppvaktas länge av Robin som förstås har mer pulver att elda på raksträckan men som jag håller stången rätt bra i de kurvigare partierna. Tydligen en sevärd fight med de två röda 75orna (hört från åskådarbänk i Ronnie Petersson) även om mitt fokus i första hand var framåt då Robin och jag tävlar i olika klasser. När han väl tagit sig förbi så ger hans maskin tyvärr upp och han tvingas gå åt sidan och jag är åter direkt efter Klang som framför brottas med Tåbäck. Dock kommer snart en ny uppvaktning bakifrån i form av #16 Atterhall och på rakan går Stefan enkelt förbi och lägger sig mellan mig och Klang. Lite oklarheter i samband med varvning ett varv senare gör att jag oväntat går tar tillbaka placeringen från Stefan men vi båda har samtidigt tappat den nära kontakten med Klang och Tåbäck och istället fått #24 Bjurman tight bakom. På rakan går Stefan åter förbi och i samband med nästa varvning närmar vi oss effektivt de två framför och genom Liton och ut på rakan går vi fyra på led. Jag tappar förstås en del på rakan, men direkt efter börjar jag knapra ikapp då de tre framför kubbas ganska bra. På väg upp mot idioten lyckas Klang gå förbi Tåbäck och då Stefan strax därefter öppnar upp en lucka kan jag inte hålla mig utan tillåter mig att gå förbi på innern genom idioten. Här gäller det att göra allt vad som står i min makt i jakten på klasskompisen Klang!! I efterföljande vänster kommer jag även upp jämsides med Tåbäck på insidan och håller i såpass att jag lyckas gå förbi även honom, denna gång på UTsidan ner mot Liton. För ett ögonblick åter direkt efter Klang men på rakan laddar V6-turbon och Tåbäck är åter före. Nu är vi ute på sista varvet och tanken om att nå Klang börjar svalna. Tåbäck verkar emellertid ha lite tufft med fästet och driftar lite extra yvigt genom kurvorna och som avslutning på ett händelserikt race lyckas jag dyka på innern ner mot Liton och gå före honom över mållinjen. Och därtill faktiskt samtliga från klass II. Högst oväntat med förstås kul . P3 i klassen och P5 totalt.

H-P som överhuvudtaget inte ville ha med oss andra att göra satte tidigt av i en väldans fart och ledde klassen från start till mål. Hatten av och grattis! Där rök min bästatid till på köpet.

Sammanfattningsvis kan jag summera helgen med P2+P3 från två riktigt roliga race. Härliga och schyssta fighter inte bara inom klassen utan även mellan klasser och mellan nationaliteter. Och alltsammans utan några egentliga incidenter. Bra kört och bra arrangerat och ett stort TACK till ALLA som bidrar till våra lyckade tillställningar och till ALLA som räcker ut en hjälpande hand när den egna förmågan blir knapp.

Life is racing!

Vi ses,

#88 Magnusson

[Robin Nyquist]

Racerapport #6 Nyquist

Klockan ringde ovanligt tidigt denna fredagsmorgon… Visst, det är ju en bit att åka till Knutan men va sjutton, så här tidigt!? Nåväl, det är ju helgen som många väntat länge på, Spettacolo Nordico. Och vilken kalashelg det sedan blev!

Ahnfeldt kom förbi mig i Upplands Väsby och lite snabbt morgonkaffe sveptes och sedan bar det av mot Shell Botkyrka, där vi skulle möta upp lite övrigt liksinnat folk för att åka kortege neråt mot Knutan.

09:58 rullar denna fina karavan ut på E4an södergående. Efter diverse stopp för bränsle och lunch så anländer vi banan i väldigt god tid. Konstaterar snabbt efter att fått ramen till mitt splitt nya tält knäckt pga blåsten att tält….det får man nog glömma denna helgen.

Lördagen:
Eftersom att min bil numer tycks ha uppskattat mitt oändliga spenderande i form utav reservdelar och dylikt så har min säsong hittills varit riktigt bra och bilen väldigt driftsäker med undantag för en trasig gaspedal på Gelleråsen. Nåväl, idag är det racetaxi som gäller och vi får äntligen chansen att riva lite av de murar som finns mellan Challenge och de övriga medlemmerna men även passa på att få visa de vad vi brinner för och ge de en ordentlig upplevelse.

Kör två av tre taxipass och får ett flertal olika passagerare med mig som samtliga ger tumme upp efter avslutad stint och mycket härliga leenden bjöds det också på. Kändes verkligen som att detta var något lyckat och det var otroligt roligt att få ha med Er samtliga i min bil! Hoppas att ni tyckte det var lika kul som jag tyckte att det var!

Står över tredje passet till förmån för att spara på materialet. Sedan är det kväll och nu ska det ätas lite mat och ha en trevlig kväll och kanske en och annan öl.

Söndag:
Så, sista racedagen för säsongen… Nervositeten hade börjat smyga sig på eftersom jag inför denna helg låg på en tredjeplats i klassen och för en gångs skull hade jag ju otroligt goda chanser att faktiskt även få avsluta säsongen på en tredjeplats. Anade att det nog skulle komma att bli svårt då vi ändå är på Sunes hemmabana och vi vet alla att, den där gröna Sudden, den har många ess i rockärmarna.

Är lite sen ut på första träningen och åker ut efter kanske en fem minuter. Hinner ta mig tre kurvor innan traxan blinkar rött. Vad nu då, tänker jag!? Vad har hänt!? Är de inblandade okej!? Visar sig sedermera vara Nilsen som gått baklänges ut i sandfållan i Ronnie Pettersson. Efter några minuter är han bärgad och passet drar igång. Känner genast att den greppnivå som fanns igår INTE ALLS infinner sig längre och in i första kurvan är det otroligt halt under inbromsning. Självförtroendet försämras en del och jag blir aningens defensiv, försöker jobba lite med bromsbalansen vilket gör det något bättre men känner mig ändå inte helt bekväm.
Till träning 2 har det sedan börjat regna. Det enda regn som vi visste skulle komma under helgen, typiskt att vi skulle behöva åka ut just då. Regndäck är ju inget jag tidigare har sysslat med men jag tänkte att det kanske kunde torka upp allt eftersom, jo hej du… Det hela slutade med att jag gav upp tanken om att sätta en tid för att få kvala i den “ännu snabbaru gruppen” utan ställde istället in mig på den “snabba gruppen” och spenderade passet med ha kul och mest åka på bredställ. Fick lite bassning Danne Hansson som tyckte det var aningens friskt laddat ut på rakan med ett vilt sladdandes sjuttifemma!

Kvalet då. Jo, jag ställde som sagt in mig på att helt och hållet köra i den första gruppen men det visar sig att tävlingsledningen fattat ett sent beslut att istället använda tiderna från träning ett vilket gav mig lite mer andrum. Har även nu insett att Sune kastar in handduken och nu lägger det sig, jag kommer sluta som totaltrea i klassen. Otroligt, vilken prestation! Den snabba gruppen har nu kört ett fint torrspår på banan och det ser ljust ut för min del.
Går ut hyfsat tidigt i vår kvalgrupp och försöker sätta upp något vettigt tempo men känner att jag och banan inte riktigt är i harmoni med varandra. Tycker inte jag får det till att stämma speciellt mycket, får inte in bilen riktigt i svängarna, känslan under inbromsning infinner sig aldrig så jag kan inte ta bilen till sitt absoluta max.. Otroligt snöpligt eftersom jag numer känner att jag tillhör de snabbare bilarna i klassen och därmed vill jag även konkurrera med just dessa. Visar sig sedan att Hugo inte fått stopp på sin bil efter start och mål rakan utan planterat sin bil låååångt in i grusfållan vilket stärkte mitt självförtroende en anings. Okej, då har jag nog Hugo bakom mig och då är det således bara Stefan framför mig. Kvalar in som tvåa i klassen.

Race 9:
Rullande start pga säkerheten mht till antalet bilar och att det nu är norskar, danskar och svenskar som kör ihop. Dålig disciplin på formationsvarvet men jag ligger iaf bra till och är bra med på starten och får direkt en lucka till Nilsen i sin GTV bakom. Tar rygg på H-P in i Ronnie Pettersson men han driver ut (dåligt fäste?) och jag kan smita förbi på innern och sätter upp jakten framåt. Har lite roliga fajter med klass III bilar och efter några varv släpper Klang om mig på rakan och jag har Micha framför mig och vad nu (!?), även Stefan där framme! Men va fasen, sen när är Stefans bil högre än vad den är längre!? Ser att hans baklucka har åkt upp. Tänker att nu är det nog inte långt bort till en teknisk flagg men jag noterar att han tappar fart och jag börjar så sakteliga knapra in på honom. Några varv senare har han gått i depå men jag jagar fortsatt Micha febrilt. Ser att jag stressar honom lite då hans spårval börjar skiftas något men han är duktig och håller stången. Helt plötsligt är Jens Hagen uppe i mina backspeglar från landet ingenstans men jag släpper förbi honom och tänker i mitt stilla sinne att han kanske kan bidra med att sinka Micha lite så jag försöker ta rygg på honom. Detta visar sig vara en svårare uppgift då Micha la sig centralt och såg till att Jens fick åka den långa vägen förbi vilket fortsatt bidrog till att hålla mig bakom honom. Till sist kommer Jens om och jag är nu riktigt nära när jag ser att Micha bryter… Vad nu!? Visar sig senare att lite kablar i motorrummet har smällt. Kör vidare och börjar inse att jag är ju för fasen i klar ledning (ser ingen klass II bil i speglarna utan de är på behörigt avstånd). Nu börjar istället tankarna snurra och jag inser att jag får inte sabba detta utan hålla ihop varven och se till och vinna. Kommer ikapp bilar som skall varvas men gör så först framåt Liton och känner att dessa kan jag ta på rakan istället så underlättar jag för alla och det kostar mig ingenting till bakomvarande bilar. Går ut på rakan och ska varva Ragnar (156) och Risholt (75) och Ragnar håller vänstern och Risholt ligger centralt i banan. Går därför åt höger och laddar på för omkörning när jag ser att Risholt drar sig aningens åt höger.. Resultaten blir en varvning i otroligt hög fart där depåmuren är ca 10 cm från min högra sidospegel. Detta är nog den fränaste varvning jag gjort i min racingkarriär! Kommer nu ifatt Sofia Landberg (trodde jag, visade sig senare vara hennes far, Kenneth Stefansson) och han fightas med Fiaten kallad “Big Fiat”. Är ikapp bilarna upp emot idioten och avvaktar med varvningen eftersom jag inte vill göra en tokdykning och köra om utan jag väntar till efteråt och åker upp jämsides Kenneth som jag sedan märker i grevens tid kommer svänga in här precis som vanligt. Får slå av och stå på bromsarna och vi missar kontakt med marginal (pratar sedan med Kenneth efteråt och även om vi inte är helt eniga så är det inga hard feelings oss emellan, we’re still friends! )och sedan försöker jag ner i Liton men även där förblir jag bakom. Passerar ut på start och mål och passerar honom och ser då även målflaggen och går i mål som P2 totalt och segrare i klassen!

Race 9

Race 10:
Grande final! Sista racet för säsongen. Noterade att bilen börjat läcka en del olja (troligen främre packboxen) och även att den dragit lite vatten men inget direkt alarmerande. Ut på formationsvarvet inser jag att jag startar ju i pole i klassen.. Tänk om jag kan hålla detta i mål och åka hem med en dubbelseger! Vilken grej! Starten går och jag är bra med på den och har bra rygg på Ola in i första sväng. Förtroende för bilen finns inte riktigt där och efter NGK bromsar sig Fohlström förbi på innern. Sedan fortsätter jag jaga bakom honom varvet runt och tittar mest i backspeglarna för att få koll på mina övriga klasskonkurrenter. Har Jarmo direkt bakom mig och på start och mål går jag om Fohlström och får en lucka direkt vilket gör att jag kan koncentrera mig framåt. När jag kommer upp för backen mot idioten kan jag se hur pass stort/litet avståndet är till de andra och jag börjar kunna tänka mer framåt och mindre kolla bakåt. Efter några varv går jag om Ola på rakan och…det stänker till på framrutan. Hm… körde jag i en vattenpöl eller är det från motorn!? Slår en snabb blink på instrumenten som säger att allt är frid och fröjd och bilen ger inga sympton på haveri eller begynnande sådant så jag fortsätter. Sätter siktet på Klangen och märker att farten börjar komma, mer och mer och nu är jag nära efter start och mål och tar in bra med tid efter NGK när motorn helt plötsligt börjar tappa cylindrar… Inser då att topplockspackningen på vänstra banken troligen har packat ihop… Slår på blinkersen, håller undan för alla andra och linkar tillbaka in i depån och får stå på sidan under resterande varven av kvarvarande racersäsong 2019. Kändes aningens snopet för jag hade en trygg ledning som nog hade hållt sig hela vägen in i mål.

Race 10

Nu funkar, bortsett från haveriet som skedde, bilen perfekt och farten finns verkligen där! Nu kan jag koncentrera mig på att sortera ut de sista pusselbitarna för att sedan på allvar slåss om toppplatsen i klass II. Vad 2020 bär med sig, det vet vi i maj!

Sist men inte minst, Joakim Landelius, Magnus Wallin, Aris Stamos, Patrik Hermansson och ni alla andra! Ett otroligt stort, varmt och hjärtligt tack för att ni tar på Er att göra det ni gör för att vi andra skall kunna få ha så här löjligt kul på racerbanan!

Sedan vill jag även välkomna alla nya förare! Det är verkligen jättekul att serien har fått sådan tillväxt och dessutom att såpass härliga individer och även snabba chaufförer hittat till vår lilla serie är en fröjd!

Längtar redan till 2020! Som en vis herre sa: “Life is racing”

/Pingu

[Ola Magnusson]

Racerapport från #88 uppdaterad p g a Alzheimers light beträffande race 2. Kanske någon på plats möjligen kände att det inte stämde riktigt

[Författare]

Inlägg