Racerapporter och eftersnack R5 och R6 Kinnekulle 18-19 augusti

[Jonas Klang]

Inför DubbelKullen kändes det högst osäkert om jag skulle orka eller ha möjlighet att komma iväg. Har kört igång ett stort ombyggnadsprojekt som tar mycket energi även omjag inte bygger något själv. Dessutom var bilen när veckan började instängd bakom tungt byggmaterial som bara skulle gå att flytta på om man använde en pallyft, vilket jag tyvärr inte är berikad med. Som tur var var både snickare och rörmokare snabba så på torsdagen var byggmaterialet inbyggt i huset och nu var det bara vårt eget skit som stod mellan Abarthen och släpvagnen. Så efter några timmars bärande och flyttande lyckades jag få ut bilen och upp på släpvagnen. Lämnade hemmet, rätt slutkörd, vid a8 på fredagskvällen och styrde kosan mot Kullen. Väl framme lastade jag av i lugn och ro och mötte upp med min hyresvärd för helgen SudSune Svensson.
På lördagen stod träning och taxikörning på programmet. Hade 4 nya och 2 gamla torrdäck med mig och beslutade mig för att sätta 2 nya fram till första träningen. Denna kombo visade sig vara inte helt optimal. Åkte hela tiden kring med känslan av att jag skulle tacka bakvagnen när som helst, speciellt under gaspådrag ut ur sväng vilket är riktigt lurigt i en framhjulsdriven bil. Till taxipasset skiftade jag och körde de gamla däcken fram och de nya bak. Inte heller detta visade sig funka speciellt bra då känslan blev att instyrningsförmågan i sväng helt försvunnit. Åkte mest omkring och led och kände obehag hela taxipasset men hoppas att medåkarna ändå fick en positiv upplevelse. När jag kom in efter taxipasset beslutade jag mig för att inför träning 2 köra 4 nya runt om. När jag bytte visade det sig att slitbanan på insidan släppt på halva varvet på vänster fram vilket nog till stor del förklarar den konstiga känslan. På träning 2 kändes det som en helt ny bil och självförtroendet började så smått återvända. Hade en bra känsla och kände mig snabb. På debriefingen efter passet visade det sig att jag inte hade fått några tider, skumt. Efter kontroll av transpondern visade det sig att slitbanan som släppt från däcket hade slitit av spänningsmatningen till transpondern. Efter lite klippande och kopplande fick jag liv i den igen. Kändes lite jobbigt att inte få någon feedback, i form av tider, på den känsla jag haft. På andra taxipasset kändes det lika bra och jag kunde bygga lite självförtroende till. Körde en 1:05,0-tid med passagerare i och det var ett skönt kvitto. Efter avslutad lördag var känslan bra, allting helt och jag kunde hänga med på middagen på Carinas utan stress i kroppen.
På söndagen var det normalt upplägg med 2 träningar, kval och 2 race. Fortsatt bra känsla på första träningen och jag valde att prova lite nya spåridéer som kommit efter lite diskussion med SudSune Svensson kvällen innan. Jag lyckades sätta en 1:04,5-tid, trea i klassen och ca 1 sekund bakom Ola Magnusson. Hade även rookien Hugo Bjurman framför mig i min gamla bil. Sjukt vad bra han kör i sin första tävling, riktigt imponerande! Per Fohlström, som jag slåss om totalvinsten med, stod över så jag fick inget kvitto på hur tiderna stod sig mot honom.
Till träning 2 valde jag att prova att öka däcktrycket lite från 2,0 till 2,1 bar. Känslan blev ännu lite bättre och de nya spårvalen började sitta bättre och bättre. Satte en 1:04,0-tid. Det lustiga var att det skedde på andra varvet då jag fortfarande åkte ”uppvärmningstempo”. Slutsatsen av det blev att jag kanske tar i lite mycket när jag väl försöker åka fort, något jag tog med mig för resten av dagen. Tyvärr räckte tiden bara till en 5:e plats i klassen men å andra sidan var det bara 8 tiondelar mellan oss fem. Häftigt när det är så tajt. Hugo var nu snabbast av alla och persade med 8 tiondelar till, wow!
Till kvalet ökar jag däcktrycket ytterligare till 2,2 för att se om det kan ge lite till. Planen var att åka ut och köra avslappnat och bygga mer och mer fart under hela passet. Känslan var fortsatt bra och jag började få självförtroende i att provocera bilen lite mer in i sväng. Det går att få runt bilen genom att bromsa ut bakvagnen in i sväng. Efter en kort bakvagnssladd sätter den sig och sedan är det bara att ge full gas i den nya riktningen. På 6:e var vet tyckte jag att jag fick till det i princip perfekt så jag valde att strunta i det sista varvet och åka i depå. När tiderna kom visade det sig att Hugo var kvalsnabbast i klassen och jag hade lyckats klämma in mig på en 3:e plats, 1:03,6, med 2 respektive 3 tiondelars marginal till Mats Forsén och Per Fohlström. I det här läget hade jag inga större förhoppningar om framgångar utan tankarna gick mest ut på att försöka bevaka den tredjeplats jag skulle starta på.
Inför första racet var jag sjukt nervös, nästan så att jag mådde lite lätt illa, och skräckbilder med fem bilar i klump in under bron efter start spelades upp. Stillastående start från vänsterled med Hugo framför mig, Ola snett framför och Per snett bakom. Inser på gridden att jag inte kan se Per i någon av backspeglarna! Gör en kanonstart och kommer ifatt Hugo och Ola och gör ett försök att passera mellan de men luckan är för smal för mitt psyke så jag backar av och tar rygg på dem in under bron. Ola lyckas knipa Hugo i starten och drar upp ett furiöst tempo. Mats har tagit Per bakom mig och hamnar i lite defensivmod och jag ser att jag kan bygga en liten lucka. Då jag vet att både Hugo och Ola har misständningsproblem som dyker upp efter ca 5-8 varv, racet går över 14, tänker jag att här gäller det att luckan fram inte blir för stor så att jag kanske kan utnyttja deras problem till min fördel på slutet. Får ta i för allt jag har och lyckas hålla luckan till max 8 billängder. Jag tappar på baksidan men äter ifatt på rakan. Efter 6 eller 7 varv märker jag att jag tar in mer på rakan och börjar därmed kunna stänga luckan. På varv 11, tror jag, är jag ifatt Hugo innan bron men vågar inte sticka in näsan. In i kvarnen hamnar Huge lite på utsidan om Ola och jag kan ta insidan i bakluckan på Ola. Ut ur kvarnen kan jag passera Hugo och är före när vi passerar tillbaka in under bron. Jag lyckas hålla mig i bakluckan på Ola, får en bra utgång på rakan och kan passera även Ola innan vi är vid bron igen. Lyckas skapa en liten lucka och kan sedan fokusera på att inte göra något misstag. Har några varvningar men de sköter det snyggt och jag tappar inget på det. Tar målflagg som, för mig själv, mycket överraskande segrare. När jag tittar på tiderna visar det sig att jag gjort 2 varv på 1:02,9 vilket nästan är lite chockerande. Alla varv utom 2 är under 1:04 och det känns som att jag tagit ett steg i mitt rattande av bilen. Jag vågar och känner mig mer och mer trygg i att provocera bilen in i sväng vilket verkar betala sig.
Till race 2 är det rullande start och jag rullar i ruta 7 till höger. Har Kenneth, klass 1, och Sune, klass 2, framför mig. Gör en kanonstart och kan passera Sune och är på väg om Kenneth till höger men får inte plats på utsidan, får lyfta av och sedan tvärnita när plötsligt Robin, klass 2, bryter och svänger av på högerkanten. Kommer igång igen och då passerar Sune mig till vänster men jag lyckas hålla resterande klass-3-bilar bakom mig. Jag har Ola i bakluckan och han inleder en furiös jakt på mig. Lyckas skap en liten lucka på rakan men lagom till TV-krönet på varv är han tillbaka i bakluckan. Tänker att jag borde kunna bygga en lucka när Ola’s maskin börjar hacka men det händer ju aldrig! Vi kör säkert 11 varv och han är fortfarande där. På 12:e eller 13:e varvet lyckas jag göra en varvning precis innan en gulflagg under bron och Ola hinner inte om, jag får min lucka och kan pusta ut lite grann. Inser kort efter det att det kan ha varit gulflagg även i posten vid sista högern ut på rakan. Två varv innan visas gul flagg då Per åkt ut i grusfållan. På nästa varv visas grön. På varvet därpå kommer jag ikapp Lars Emilsson för varvning och det är på håret att jag kan ta innern i sista högern men jag beslutar sent att inte chansa. Alltså är hela min uppmärksamhet på Lars bil och inte på om det viftas med en gul i posteringen. Shit, har jag kört om på gulflagg och riskerar ett straff? Tidstillägg? Jag bestämmer mig för att stå på allt jag har in i mål för att eventuellt lyckas skapa en lucka som täcker ett eventuellt tidstillägg. Efter målgång och diskussion med tävlingsledningen visar det sig att det inte hängde någon flagga alls varvet efter den gröna men en gul varvet därpå, så jag klarar mig och kan kassera in ännu en vinst. Det gick fort även i detta race. Bästa varvtid 1:03,0 och alla varv utom ett under 1:04.
Summa summarum en helg med många ansikten. Frustration, oro, nervositet, lättnad och glädje i en enda stor mix. Det känns som att jag tagit ett steg till i min förarutveckling och jag känner mig verkligen trygg i bilen. Jag vågar provocera bilen och får betalt för det i form av snabbare varvtider. Känner mig ödmjukt lycklig över min prestation, ser med glädje på serietabellen där jag nu övertagit ledningen i klass 3 och har flest inkörda poäng, alla klasser inräknade.
Stort tack till alla som gör det möjligt att få ha så här kul! Tävlingsledning, funktionärer, flaggvakter, förarkollegor och publik!

Pappa Bjurman tog en hel del fina bilder som finns i en annan tråd i denna del av forumet.

You need to be fast to look smart

[Mats Forssén]

#71 Abarth 500, klass III, racerapport Kinnekulle 2
Redan när vi körde säsongsfinalen 2017 anade jag att jaq inte skulle köra full säsong 2018. Detta för att vi väntade barn med tilltänkt nedkomst lagom till säsongspremiären i mitten av maj. Bestämde mig dock för att köra minst en racehelg 2018 och Kinnekulle 2 låg bra till planeringsmässigt eftersom det var efter sommaren. Att det dessutom bjuder på två dagars körning är dubbelt positivt: avrostning innan racedagen på söndag samt dubbelt så mycket bantid som en endagsaktivitet. Så detta vara säsongens första och enda körning för min del, var grymt laddad veckan innan.

Lördag
Det kändes oväntat bra redan från start, även om tiderna inte var nåt att skriva hem om. Fokuserade på att bara köra så mycket som möjligt under träningar och taxipass. När dagen var slut passade jag på att lägga på ett par fräschare, men begagnade, däck fram. Bakdäcken fick sitta kvar till första passet på söndagen. Innan det började regna hann vi gå ”skallgång” för att leta efter lite saknade drivaxeldelar till Sunes Sud, dock utan framgång så Sune fick använda sig av ”plan B”. Sen började det regna lite grann så det var läge att runda av och åka till vandrarhemmet och ta en dusch innan lördagen avrundades med traditionsenligt och trevlig gemensam middag på Carinas i Hällekis.

Söndag
Mindre moln och mer sol än på lördagen, sa väderleksprognosen vilket visade sig stämma i kombination med lite mindre blåst också. Det gjorde att det var betydligt varmare i bilen under söndagens pass men inte så mycket varmare i asfalten enligt min uppfattning. På första passet kändes dock bilen inte alls lika välbalanserad som på lördagen. Bakvagnen var väldigt orolig och jag fick tex fick ett litet bakvagnskast när jag duttade till på bromsen innan ”under bron”. Tiderna var också helt klart långsammare än på lördagen så det var ett givet beslut att lägga på bättre, men begagnade, däck bak inför nästa pass. Mycket riktigt kändes bilen helt annorlunda och greppet i bakvagnen var tillbaka. Även tiderna var tillbaka i paritet med de från lördagen även om jag hade lite svårt att träffa rätt på vissa ställen, tex över Mohlins knäpp och passagen därefter.

Kval
Jag visste redan innan att det skulle bli tight i klass III och försökte få till ett riktigt bra varv men kände att så riktigt inte var fallet. Mycket riktigt hade jag inte förbättrat mig sen sista träningen och var sist i klungan av de fem snabbaste klass III-ekipagen vars kvaltider alla låg inom 0,9 sek från varann. Snabbast av oss var debutanten Hugo Bjurman som var nere på en 1.03.0 med sin Alfa 75TS, hatten av för en grym debuthelg! Per Fohlström var 0,15 sek snabbare än mig och Jonas Klang var ytterligare nästan 0,2 sek framför honom.

Race 1
Eftersom det var så tätt tidsmässigt på kvalet skulle starten vara väldigt avgörande och jag kom iväg helt ok och lyckades ta mig förbi Per på yttern i Kvarnkurvan. Därefter var det full attack från Per för att ta tillbaka fjärdeplatsen från mig och jag fick fullt upp i backspeglarna vilket innebar att det blev lucka till de tre framför oss. På sjunde eller åttonde varvet kunde jag inte stå emot längre utan Per tog sig förbi på innern ”under bron” och Henrik som låg precis bakom honom slank också förbi innan inbromsningen till Kvarnkurvan. Jag fick jaga Henke ett par varv innan jag kunde ta mig förbi på innern ”under bron” och då hade Per dragit ifrån så jag det fanns inga möjligheter att komma ifatt utan jag gick senare i mål på en femteplats i klassen.

Race 2
Rullande start i race 2 och vi var sju klass III-ekipage samlade i mitten av startfältet. Även här skulle starten vara avgörande såklart, och jag kom iväg fint och kunde vika in i mitten och passera Hugo en bra bit innan vi kom in ”under bron”. Efter Kvarnkurvan låg jag precis bakom Per som i sin tur jagade Ola framför. Ut på depårakan i slutet på första varvet fick jag en bra utgång och kunde accelerera upp jämsides med Per för att sedan strax innan ”under bron” vara förbi och på tredje plats i klass III. Jag fick en liten lucka bakåt och kände att jag kanske kunde komma ifatt Ola som försökte hitta en väg förbi Jonas, men Per kom tillbaka och när jag missade en växling på startrakan efter ett par varv så var han helt ikapp och jag fick fokusera bakåt för att inte tappa min pallplats. I slutet på varv 9, ut ur Backböjen, är Per fortsatt tätt bakom mig och precis efter jag börjat bromsa och ska börja svänga in i Depåkurvan dunsar det till i bilen och jag förstår att det blivit kontakt mellan oss. Ser inte längre Per och slår av något på farten in ”under bron” för att känna efter så att det inte är något fel på min bil. När den känns ok så kör jag vidare och när jag kommer till Depåkurvan nästa varv ser jag att Pers bil står vid armcoräcket på vänstra kanten med Per i närheten, vilket bekräftade mina misstankar om vad som hade hänt. Väldigt tråkigt att Per var tvungen att bryta efter denna ”race incident”. Jag kunde dock fortsätta in i mål och behöll därmed tredjeplatsen.

Summering av helgen
Det negativa med helgen var naturligtvis att vara inblandad i en incident med plåtkontakt. Ambitionen är alltid att undvika kontakt mellan bilarna men vid tät racing kan det tyvärr inträffa att det blir en hopkörning vilket aldrig är kul. Inga personskador är ju det viktigaste och skadorna på min bil verkar inte vara så omfattande. Vet dock inte status för Pers bil men hoppas det inte är alltför allvarligt.
Det positiva var att det blev mycket körning under helgen, kul att köra taxi som vanligt och när jag sedan kollade varvtiderna från sista racet såg jag att jag på varv tre satte mitt snabbaste varv med Abarthen på Kinnekulle någonsin, 1.03.0

[Sune Svensson]

tänkte börja med att ge herr Bjurman rätt i att det var ingående axel som var av i min växellåda . inte illa av 120 vilda drivhjulhästar att lyckas med konstycket. lite snöpligt då ja återigen både låg bra till i racet för en bra pallplats . . sen undrar jag om någon av dom som blev runtskjutsade dvs åkte taxi ville skriva hur det var att åka taxi ?

[Ola Magnusson]

RACERAPPORT – #88 Magnusson, Alfa 75 TS, klass III

Styrde kosan mot Kinnekulle riktigt taggad för att köra racerbil igen efter att ha varit bortrest och missat första träffen på Kullen i juli. Fortfarande med mycket hopp (inte vetskap) om att bilen faktiskt skulle hålla ihop ännu en helg. Jag köpte ju bilen lite på chans i vintras och den har faktiskt bara genomlevt en racehelg i sin karriär. Men men, det gick ju hyggligt på Gelleråsen så vi satsar på att det funkar.. Jag hade bestämt mig för att i alla fall försöka få i min tätstegade låda från andra racebilen (som fortfarande är lite knölig sedan Knutstorp -17) inför Kinnekulle. I den motorsvagare TS:en kändes det än mer angeläget än i V6:an och till råga på allt satt det från början en turbolåda i nya bilen (med högre utväxling)…

Då det var dåligt mekarväder under semestern och med vetskapen att man jobbar bäst under press så skulle detta ske sista veckan med start tisdag kväll. Hade även upptäckt att den främre hardyskivan var på väg att gå i bitar så denna skulle bytas samtidigt. Som tur var fick jag lite assistans på vägen och vi lyckades få kärran på hjulen igen redan till fredag lunch . Bilen hann dock inte få så mycket översyn i övrigt men verkade körbar. Fine! Anlände till Kinnekulle i god tid innan midnatt på fredagkvällen för att avnjuta en skön depånatt i racebussen. Inte så skönt som jag minns det dock, vet inte om man börjar bli gammal..? Nåväl dags för racehelg!! Mitt mål för helgen var tydligt utstakat, jag tänkte vara först efter en tänkt trio av små icke-Alfor rattade av Klang, Forssen och Fohlström. Klangen och Fohlström kunde jag inte riktigt matcha på Gelleråsen och återvändande Mats vet jag ju har rutin i sin Abarth. Men de övriga tänkte jag klå, och särkskilt då Henke Ahnfeldt som jag haft en riktigt kul duell med på åsen.

Lördag – Träning och taxi:

Efter några uppvärmingsvarv för att se om grejerna satt ihop, höjde jag tempot direkt för att se att grejerna satt ihop på riktigt och då jag ville se om bilen fortfarande började hacka efter ett antal varv med full sula, vilket den gjort på Gelleråsen. Det enda som jag lite halvhjärtat gjort åt saken var att byta bränslefilter. Problemet kvarstod dock men desto roligare var att jag faktiskt var snabbast i klassen på träningen. Jag lade dock inte så stor vikt vid det då det trots allt var första passet och alla säkert inte blivit varma i kläderna. Till träning två förbättrade jag mig en halv sekund och är fortsatt snabbast! Jag körde inte någon taxi med min bil denna gång och då jag nästan aldrig själv åkt med någon annan så försökte jag hitta en ledig stol hos några av de snabbaste bilarna/förarna för att kanske kunna lära sig något och se om det fanns några aha-upplevelser att hämta? Det blev ett par varv i Sunes vilda Sud och även ett par i det kanske allra snabbaste 116-ekipaget, rattat av Mikael Wiklund. Det var i båda fallen en nyttig (och förstås jäklig rolig) upplevelse som visar att det med rätt prylar och rätt känsla går att köra ett snäpp fortare jämfört med min egen framfart.

Summerar dagen med att vara riktigt nöjd med mina tider, men känner samtidigt en frustration inför söndagens race då bilen helt klart inte går fullt ut bra ett helt pass och att jag inte har en susning om varför. Tändkablar, fördelarlock, rotor etc åtminstone ser fräscha ut. För att i alla fall testa nåt, så får jag låna en tändspole som team Bjurman hade extra. Byter ut den ena för test på söndagen. Får för mig att starta upp bilen efter bytet och upptäcker att den brummar märkbart mer än vanligt. Konstaterar snabbat att anslutningen mellan ena grenrörsparet och downpipen gängat upp sig och läcker ordentligt. Skruvar åt men får det ändå inte tätt och försöker täta bäst jag kan med nåt avgastätningskladd jag hade i bussen. Kanske håller en stund… Lämnar efter detta depåområdet i regn sist av alla för att ta mig till Falkängen och kvällens trevligheter.

Söndag – Träning och Kval

Första träningen avlöper väl och jag håller ungefär samma tempo som på lördagen. Tändspolebytet har dock inte hjälpt och grenrörstätningen är redan blåst. Nykomlingen Hugo Bjurman kör plötsligt en sekund (!) snabbare och är inte så långt efter, tvåa i klassen efter undertecknad. Kul för honom! Inför träning två byter vi ut den andra tändspolen istället, men utan resultat. Tidsmässigt håller jag nästan en identisk tid som på föregående pass. En som däremot INTE hållit samma tempo är Hugo. Ytterligare 1,2 sekunder snabbare!! Vad hände där?? Magnusson är nu ”bara” second best. Shit pommes frites! Den killen blir farlig.. Lovorden över ynglingen haglar i depån och jag kan inte annat än att stämma in. Riktigt imponerande Hugo! Det är inte utan att vi övriga, som ändå kört några fler varv, börjar klia oss lite i bakhuvudet. Nåja, vad ska vi göra åt saken då, köra snabbare förstås. Jag inser att det inte på något vis skulle vara självklart att ta sig förbi Hugo under racet, men jag vet samtidigt att han också skulle ha tufft att komma förbi mig. Ett bra kvalvarv och en bra start hade således varit på sin plats.

Jag går ut på kvalet och försöker ta i lite extra. Känns som att jag får till det rätt väl och jag väljer att gå i depå efter typ fyra varv. Känslan stämde och jag fick ett varv två tiondelar snabbare än snabbaste träningstiden. MEN, Hugo lyckas med precis samma konststycke och är fortsatt före. Liiite retligt skulle det ju ändå var om han skulle klå mig första tävlingen, hur talangfull, vilka gener (!?) och hur väl utprovad bil han än må ha, ha ha!

Det mest oroväckande är ändå misständadet/hackandet i bilen. Det lustiga (olustiga?) i sammanhanget är att Hugo brottas med samma problem. Kanske jämnar det ut chanserna oss emellan, frågan är vem som lider mest av sin åkomma? Och kommer jag, eller vi, överhuvudtaget skulle kunna stå emot Abarthar och Puntos över 14 varv?

RACE 1

Stillastående start. Nu gäller det. Jag kommer iväg något bättre än Hugo och lyckas vara uppe jämsides under bron och före på innern fram till Kvarnen. Gött! Nu gäller det bara (!) att hålla undan och om möjligt försöka skapa sig en liten lucka att leva på när bilen börjar gå sämre. Den skulle förmodligen inte ha lagat sig själv just till racet… Fullt ös från start således. Och visst höll jag och Hugo under några varv närapå samma pace som klass II-bilarna framför. Vet inte om det var ett ”furiöst” tempo som Klangen skrev men ja, jag tog i det jag kunde och det blev i alla fall tre första varv på 1.03,1-tider. Hugo hänger i där bak men jag tycker mig ha hygglig koll på läget och leder racet i ca 10 varv. Strax innan det har bilen börjat harkla sig lite och det blir inte bättre ju längre vi kör. Luckan bakåt minskar, Jonas närmar sig och jag inser snart att det inte kommer gå att hålla emot. Jonas passerar och jag känner också att det är allt tuffare att hålla Hugo bakom. Jag vet dock att han brottats med samma problem som jag och tänker att jag inte ska släppa något i onödan. De sista två varven kändes riktigt jobba och ut på målrakan sista gången provar jag alla möjliga växlar och varvtal för att få bilen att gå bättre och det känns oerhört långt fram till flaggan. Som tur var satt den där den satt och inte 50 m längre fram (se Hugos film )! Tvåa med ett nödrop!

Efter racet ser jag till min stora förvåning att stötfångaren bak ser riktig ledsen ut i ena hörnet. Märkligt tänkte jag då jag inte känt av någon kontakt på banan och stötfångaren sitter fortfarande ordentligt fast i bilen. MEN, värst vad varm den var… det visade sig att stötfångaren faktiskt smält och håll på att rinna av sitt fäste! What? DET hade aldrig hänt innan.. Jag hade tappat ändröret på avgassystemet och avgaserna mynnade istället under bilen innanför stötfångaren och det blev varmt. Jättevarmt. Till och med lyktglaset vänster bak hade ändrat form en del… Oops! Bort med stötfångaren då till nästa race!

RACE 2

Rullande start med Jonas Klang i täten av klassen. TS:en får förstås leverera allt den kan och jag lyckas ta rygg på Jonas i innerspår efter bron. In i kvarnen går det dock lite trögt tycker jag och Fohlström i Punton har letat sig fram på utsidan och är för ett ögonblick förbi. Har har dock lång väg runt på yttern och vi går jämsides tillbaka under bron och genom vänstern som följer. Efter Mohlins knäpp har jag dock spåret för mig själv igen och sätter sikte på Jonas. Samtidigt uppvaktas Per hårt av Mats i nästa Abarth där bakom vilket ger mig ro till att fokusera framåt. Hinner också undra vart Hugo tog vägen (hade vant mig vid att ha honom i backspeglarna) men ser att han är med ett snäpp bakom i alla fall. Hela racet blir sedan en lång jakt på en vit Abarth med ett stående scenario varv efter varv: Jag är chanslös mot hans 190 pållar på rakan, men jag lyckas oftast hämta in en del redan i kvarnen och väl vid TV-krönet är jag mer eller mindre ikapp. Kör med ett stort leende på läpparna och väntar på ett misstag från herr Abarth där framför. Men Jonas har ju stenkoll på spakarna där inne och inget händer. Min bil börjar förstås återigen att hacka halvvägs in i racet, men jag lär mig att anpassa mitt körsätt lite bättre än i race ett, växlar upp lite tidigare ibland, kör med ägg under gaspedalen ibland etc. Lyckas hålla 1.03-tider nästan hela vägen och på något vis håller jag kontakten med Jonas. Jag har absolut ingen chans att attackera för förstaplatsen men OM han skulle göra en tabbe så vill jag vara där. Med ett par varv kvar tappar jag Jonas i samband med varvning och även jag blev lite osäker på flaggsituationen med två bilar vid sidan av banan i var sin ände, så jag håller igen bakom Emilsson och rullar i mål på en säker andraplats.

SUMMERING

Två silverpokaler var absolut över min förväntan för helgen. Jag är också riktigt nöjd med de tider jag kört runt på. På något vis känns det som jag faktiskt utvecklats som förare i samband med att jag bytt från klass II till III och till en motorsvagare bil. Jag har från början tagit fasta på att det nu verkligen gäller att ta vara på den fart man har och likaså bestämt mig för att verkligen ge de andra i klass tre en match, om bara den nyförvärvade bilen skulle hålla ihop och gå vettigt. Jämfört med min V6-75:a är denna bilen klart mer basic, den har ett enklare chassi, mindre bromsar, sämre finish och mycket småsaker att förbättra, och lätta, om man vill. Men den har en fin balans och ett uppförande som gjort att jag vågat köra bilen fullt ut efter min egen förmåga som förare. Och denna Kinnekullehelg resulterade det i varvtider bara 0,3 sekunder efter vad jag presterat som bäst med V6:an.

Två andraplatser och oväntat snabba tider är jag väldigt nöjd med. Samtidigt måste jag erkänna att det är oerhört frustrerande att bilen inte går som den ska genom hela racet. Jag kände att jag hade farten för att faktiskt på allvar kandidera till segern i båda racen, om inte… DET hade varit galet!

Vill också rikta ett jättetack till ALLA som på något vis bidrar till dessa tillställningar! Detta är sjukt roligt! Och GRATTIS till Jonas, well done! Och GRATTIS till Hugo för en grym debut!

Tyvärr har jag inte lyckats bli någon mästermekaniker så jag har ingen aning om vad jag ska göra för att få nya #88:an att gå bättre till Knutstorp. Men som jag brukar säga, den som lever får se.

Life is racing, the rest is just waiting.

[Robin Nyquist]

Här följer för ovanlighetens skull en racerapport och inte närvarorapport från #6!

Innan jag påbörjar racerapporten. Anna, vad skönt och se att du mår bra efter att bilen din la sig på taket. Tråkigt på bilen men huvudsaken är att du mår bra! Plåt kan man alltid byta.

Det var med mycket blandade känslor som jag lastade bilen för att sedan i kortege med Mattias Rehn köra ner till Kinnekulle Ring på fredagen. Om det skall skyllas på mekanikern (undertecknad) eller om det bara är så att det har varit otur att bilen inte hållit ihop låter jag vara osagt. Förra säsongen kördes det inte mycket under då motorns lager upphörde att existera i dess tänkta form. Under vintern ordnades det och tretton minuter senare på banan havererade även min växellåda. För mig var det väldigt enkelt, håller inte bilen nu så får den glatt åka med någon annan hem.

Lördagen:
Körde ut på första träningspasset och tog det lugnt för att se så att allting höll ihop. Ny låda i bilen med 3,0 slutväxel istället för TS och annan stegning i lådan gjorde att det tog ett tag att köra in sig och bli vän med lådan. Känslan i bilen var väl helt okej… Inte så som jag mindes bilen men ändå helt OK. Kollade motorn direkt efter debrief för att se om min tätning av motorn varit lyckad. Döm till min stora förvåning att motorn var snustorr! Jippi! Nu började ett hopp infinna sig inombords. Även lådan fungerade utmärkt, om än lite seg ut ur långsamma svängar tack vare den nya slutväxeln.

Nu var det då dags för taxi. Körde till line-up och fick en passagerare. Körde några vändor och bilen verkade bete sig bra. Även min far som var med denna helg och körde trackday fick jag äran att köra runt några varv. Det kändes riktigt kul att få visa min pappa vad jag tycker om detta och vad jag kan göra bakom ratten på min kära bil. Även efter detta pass var motorn fortsatt tät och lådan fungerade den med. So far so good! Nu hade jag äntligen tagit mig förbi det andra passet och nu kände jag att bilen nog kommer hålla förevigt.

Under andra träningen tänkte jag att nu ska vi öka tempot lite och se om det inte går att sänka tiderna något. Kämpade mycket med bromsarna under hela passet, upplevde aldrig att jag fick någon direkt känsla för de och vågade inte lita på de utan bromsade istället väldigt tidigt. Tiderna var väl inget att skriva hem om för den delen heller men bilen håller fortsatt så det gjorde inte så mycket.

Även det andra taxipasset kördes med ett gäng glada passagerare. Ni som åkte med oss, det vore oerhört kul att få höra vad ni tyckte, era intryck osv.

På kvällen var det middag på Carinas och det var som alltid oerhört trevligt med sedvanligt ljugeri.

Söndag:
Med vetskapen om att bilen verkade hålla ihop nu så var siktet inställt på att få tillbaka den goda känslan jag hade förra året.

Det var en hel del trafik under träningarna, men några fria varv lyckades jag få till och jag började så sakteliga bli mer och mer vän med bilen och vågade lite mer på olika partier. Dock blev jag inte klok på mina bromsar. Justerade vågen lite från och till men upplevde aldrig att jag kunde lita fullt ut på de. Tiderna skvallrade även på att jag nog överkörde lite i min iver att försöka kompensera för det.

Kval:
Lyckades köra så pass fort att jag skulle kvala i den “ännu snabbare” gruppen. Fick lite motivation från #69 (Ronny Andersson) som visade vad han kört i det tidigare kvalpasset så jag hade ett mål. Jag ska vara snabbare än Ronny! Upplevde banan oerhört greppig och kände även att körning satt rätt bra. Bromsarna började jag komma mer överens med och försökte ge allt i kvalet för att matcha Ronnys tider. När kvalet väl var över visade det sig att vi körde ungefär lika fort men till Ronnys fördel så jag skulle starta bakom honom i första racet.

Race ett:
Stillastående start. Spännande, nu får jag äntligen tävla lite igen. Smått nervös körde jag ut på banan och ställde mig i min startruta. Hade Ronny snett framför mig och Olle Ekman precis framför mig. När sista lampan tänds hoppar Ronny fram lite och jag håller nästan på att göra samma sak. Spinner bort mig lite i starten men har bra rygg på Olle och försöker hänga på täten i min klass. Ligger bakom Ronny första varvet som har Olle framför sig och Micke strax framför honom. Efter några varv tar sig Ronny och Olle förbi Micke som verkar gå långsamt, kommer ikapp honom på rakan med en väldig fart och tänker att jag kanske hinner knäppa honom in mot kvarnen. Micke lägger sig defensivt och genom Kvarnen kan nog inte en själ på denna planet hänga på Micke, han bara försvinner i ljusets hastighet! Ligger på för allt vad jag kan och gör mitt bästa för att ta rygg på Micke som klämmer sig förbi Olle lite senare. Nu börjar jag bli mer och mer vän med bilen och efter några varvningar har jag kontakt med Olle och kan börja lägga press på honom. Vet att han har bromsat på sig tidigare in i Kvarnen och även i sista svängen ut på rakan. Med tre varv kvar är Olle ut och leker gräsklippare i utgången på Kvarnkurvan och tappar även då sin splitter! Ligger hårt på för att försöka stressa honom och kunna smita förbi. Får taskig utgång på rakan och ser att det är sista varvet som påbörjas. Bromsar så sent jag bara förmår in mot kvarnkurvan och Olle missar apex något. Försöker få bra driv in i böjen och få plats på innern men Olle är snabb in och täcker upp snyggt! Ligger som klistrad i hans baklucka och följer honom hela varvet runt och efter TV-krönet lägger jag mig på innern varpå Olle täcker upp. När hans bromsljus tänds kastar jag mig ut i idealspår och Olle missar (!) svängen och driver ut! Nu har jag honom tänker jag och växlar ner, dyker på innern och får riktigt bra driv ut på rakan. Ger verkligen allt och vi är jämsides nu och så ska jag lägga i trean men i det ögonblicket när jag gör det så kröker sig ett ledlager i spakstället så jag bommar växeln och får ta målflagg efter Olle. Trist avslutning på första racet men en ruskigt kul fight med Olle som verkligen fått upp tempot! P5 i klassen och P6 totalt vilket innebär pole i race två för min del.

Race två:
Försöker laga spakstället inför andra racet. Det visade sig att typ allting i spakstället behagade gänga upp sig vilket förklarade att leden kunde krökas. Drog åt allting och linjerade upp allt så gott det gick och provväxlade några gånger och tänker att vi försöker! Ut på formationsvarv och börjar värma däck. När vi väl kommer runt sen går pace-caren åt sidan och jag håller samma tempo fram till huvudposten och får till en bra start! Ska lägga i trean och då går dessvärre ledlagret av helt och hållet. Greppar tag i växelstången som kommer ut från lådan och får i fyran. Slänger en snabb blick i backspegeln och känner att det nog inte kommer sluta bra så jag parkerade min bil mellan armcot istället och fick glatt stå och titta på vid posteringen in och tillbaka under bron.

Summa sumarum: ser inte det trasiga leden som ett “haveri” utan tar istället med mig att nu håller bilen ihop och jag kan köra. Denna reparation är iaf mycket billigare jämfört med att byta låda efter drygt tio minuter.

Jag vill även passa på att tacka Jocke med allt folk bakom som hjälper till så vi kan få ha så här oerhört kul! Utan er skulle det aldrig vara möjligt. Ni är guld värda allesammans!

Foto: Hans Bjurman

[Författare]

Inlägg