Sorgen efter beskedet har varit väldigt stor och det har tagit tid innan jag insett att det är ett faktum.

Mina tankar går givetvis i första hand till Karin, barnen och familjen i övrigt. Framtiden var ju så god och jag kommer ihåg senaste gången Fredrik var med vid vår pizzaträff i Linköping i mars eller februari. Vi talade en hel del om familjen, han visade stolt bilder på barnen och talade med äkta värme. Att sedan inte få möjligheten att se dem växa upp och för dem att ha blivit berövad sin pappa är ett öde man hoppas ingen skulle behöva genomlida.

Jag kände Fredrik tämligen väl efter att jag hjälpt honom med banmötesverksamheten under några år — en verksamhet han så förtjänstfullt styrt upp och organiserat. Tillsammans planerade vi också många av de kvällsturer vi gjorde runt Roxen — ofta initierat när Fredrik ringde och sade “Bosse, är det inte dags för en liten tur?”. Det har blivit många år när vi tillsammans planerade och genomförde dessa uppskattade utflykter, till stor del tack var Fredriks närvaro.

När vi nu snart kommer att träffas igen för en pizza och kanske en kvällstur i maj så känns saknaden efter Fredrik väldigt stor. Du saknas av många!

Med stor saknad,
Bo