.
Jag har gjort samma… Riktigt snopet när man liksom sitter där nöjd och förväntansfull och det blir totalknas. Men solen skiner här också!
elCrillo Kalmar
Jodå. Jag tvättade och putsade och gjorde bilen fin till 1:a maj. Sen åkte jag till Wenngarn och tittade på andra fina bilar.
Här strålade min Bertone ihop med andra på parkeringen utanför “Fliesbergs” i Upplands Bro.
Stockholm
Fast det jag egentligen skulle berätta idag är att posten precis levererat min nyinköpta AVO-stötdämpare. Inställsamma saker.
Nu ska jag bara få tummen ur och välja leverantör av VW LT-fjädrar också.
Sen ska jag plåga omgivningen med frågor om hur många varv (2?) fjädrarna ska kapas. Hur mäter man ut det? Hur kapar man? Behöver man platta till ändarna på de kapade fjädrarna? Hur gör man i så fall det? Hur tar man bort de gamla fjädrarna? (Jag har något slags verktyg för att hålla ihop fjädrarna som jag aldrig använt.) Hur sätter man dit de nya? Hur byter man stötdämparna? Hur går man tillväga för att prova ut rätt inställning på fjädrarna? Och säkert 1000 saker till.
Stockholm
Ett paket fjädrar har anlänt. Det är de felaktigt beställda fjädrarna, till VW Buss T2 och T3. Någon som behöver nya?
Jag bävar för jobbet att skicka tillbaka dem. Paketet väger 20 kg. På något sätt har avsändaren lyckats få fraktbolaget att tro att det bara väger 2 kg. Det är i alla fall vad som står på paketet.
Jag får ringa och prata med säljaren på måndag. Vad heter felköp på tyska?
Stockholm
äh, spar dom. En vacker dag behöver du fjädrar till en VWbuss och kommer ångra dig som fan. Det är precis sånt där som är bra att ha.
Classe. (Oo=V=oO) 1600 GTj 1300 GTj
Inlägg av Claes-Peter Lindner på 2016-05-14 13:18
äh, spar dom. En vacker dag behöver du fjädrar till en VWbuss och kommer ångra dig som fan. Det är precis sånt där som är bra att ha.
Idag kom de “riktiga” fjädrarna och jag har inte lagt två strån i kors än för att returnera de felköpta fjädrarna. Det finns en klar risk att fjädrarna blir kvar. Men men… än har jag inte gett upp.
Och fjädrar anamma. Det är rejäla doningar de däringa LT-fjädrarna. Här är en LT-fjäder bredvid en standardbakfjäder till bertonen. Tala om skillnad.
Nästa steg blir att kapa fjädrarna.
Stockholm
Från ord till handling! Efter ett par år där jag bara producerat varmluft vad gäller bertonens väghållning, har jag nu satt i gång. Jag har plockat bort stötdämparen och fjädern på höger sida i fram. Men sen blev det en paus för att göra rent fjäderpottan. Det skulle ta emot för mycket att sätta tillbaka den som den är/var.
Smutsen och den lösa rosten är nu bortborstad. Nästa steg blir zinkgrund och sen svart lack. Jag borde väl ha låtit pottan ligga ett par dygn i citronsyra också. Men det har jag bestämt mig för att jag inte har tid med. Bara rengöring och lackering förskjuter i alla fall slutförandet av bytet på detta hjul till i morgon.
Att ta bort stötdämparen visade sig vara precis så lätt som man önskar sig. Jag ser fram emot att sätta dit en ny och fin EVO-dämpare istället. Med de nya dämparna följde nya bussningar. De gamla såg faktiskt inte så dåliga ut. Men det är klart man byter. De nya är något slags poly-nylon-någonting. Det är jag övertygad om.
Men att ta bort fjädern var ett bökigare äventyr. Föga anade jag när jag började vilket besvär bulten som håller fast krängningshämmar-tjohejet skulle ställa till.
Jag har sen flera år två fina och oanvända fjäderspännare(?) som man kan använda för att trycka ihop en fjäder. Men det fanns liksom inte på kartan att komma till och sätta dem på den här fjädern. Jag fick således prova en annan metod jag läst om: Att trycka ihop fjädern genom att sätta en domkraft funder fjäderpottan och hissa upp.
Det gick utmärkt. Med fjädern ihoptryckt med hjälp av domkraften kunde jag rimligt lätt skruva ur tre av de fyra skruvar som håller fast fjäderpottan vid de nedre länkarmarna. Men den fjärde!
I änden på den främre krängningshämmaren sitter en liten länkarm med bussningar i vardera änden. I den nedre bussningen sitter ytterligare en liten led som sitter fastskruvad under fjäderpottan. Vad jag vet nu, men inte när jag började, är att allt detta (mellan kränghämmaren och fjäderpottan) är en sak. Den går inte att ta isär. Eftersom det sitter en liten mutter på en gängad stång i bussningen (nederst i de gula ovalen) skruvade jag bort den. Jag trodde att jag därmed skulle kunna vika undan den lilla led som går ned från kränghämmaren och sen ta bort den del som sitter under fjäderpottan. Men tji.
På bilden ovan ser man busen som ställde till det.
Jag trodde att fjädern skulle skjuta bort fjäderpottan och den återstående skruven som var förbunden med krängningshämmaren. Det var ju ändå ledat med bussningar hela vägen. Jag hoppades alltså att det skulle vara tillräckligt flexibelt för att låta sig böjas ned. Men så blev det inte.
När jag släppte ned domkraften sköt fjädern på fjäderpottan men iden satt kvar i den sista skruven (som dessutom blev böjd).
Med ett dj-vla pillande och bändande kombinerat med en lagom dos ursinne och våld lossnade i alla fall fjäderpottan. Fjäderpottan gummigrunkorna som sitter på ändarna och en liten “plåtspacer” kom farande ned på gruset tillsammans med fjädern. Av bilden ovan tycker jag det framgår att det nog var dags att byta fjädrar och dämpare alldeles oavsett.
Här syns den gamla fjädern bredvid den nya VW LT31-fjädern. Att kapa två varv blir nog alldeles lagom.
Jag ska bara vänta tills grannarna somnat innan jag plockar fram vinkelslipen.
Stockholm
Ja usch det är som det är att meka smutsig gammal hjulupphängning. Alltid lika (o)lustigt!
lycka till med finkelschlipen! 
Genmodifierad ’70 Berlina GTAm räser
Då skulle jag alltså montera tillbaka den gamla fjädern. “Refitting is the reverse of removal”, tänkte jag. Därför tryckte jag in fjädern på plats med gummiblärorna uppe och nere och fjäderpottan längst ned. Alltsammans balanserande på gummikudden på en domkraft. Sen började jag trycka ihop fjädern med hjälp av domkraften. Det gick geschwint ända till dess att bilen lyftes från pallbocken.
Fjädern är för stark för att det ska gå att trycka ihop den med domkraften utan att hela bilen balanserar på domkraften. Dags att hitta på något annat.
Jag åkte iväg till Hornbach och inhandlade en gängstång M10 grovgängad och åtta muttrar. Sen åkte jag hem tog vinkelslipen och kapade av fyra c:a 15 cm långa bitar av gängstången. Sen krävdes det lite sandpappersslipning på ändarna för att det skulle gå att få på muttrarna. Men när det var klart återvände jag till bilen.
De nya gängstängerna stoppades i hålen där skruvarna som förbinder fjäderpottan med de nedre länkarmarna. Sen på med muttrarna och börja skruva.
Det blir en del skruvande men sakta men säkert kommer fjäderpottan på plats. Stängerna gör det också lätt att passa in domkraften så att fjäderpottans hål kommer för länkarnas. Trots motgångarna med vinkelslipen kände jag mig ändå nästan som en segrare när jag dragit åt muttrarna. Men relativa segrars sötma är särskilt förgängliga.
Jag skruvade ut den gängstång som satt där den särskilda “skruv” ska sitta som den främre krängningshämmaren är fäst i. Jag valde den eftersom det var den som var svårast att få bort och som jag förmodade skulle vara svårast att få dit. Svårt var det. Det var omöjligt att bända dit den lilla ledarm som ska sitta på skruven. Det var retligt nära men bara nära.
Innerst inne hade jag nog på känn att det inte skulle gå med mindre än att jag lossade krängningshämmaren från tvärbalken i fram. Motvilligt lossade jag först det närmsta fästet och försökte sen få fast den lilla länken på skruven. Det gick inte. Jag lossade det andra fästet till krängninghämmaren och drog ned hela krängningshämmaren. Då gick det att få dit den där lilla leden som ska sitta på skruven vid fjäderpottan.
En bertonekupé från 1975 ger aldrig upp. Man kunde tycka att den vid det här laget skulle lägga sig på rygg med båda skuldrorna i marken och säga “Jag ger mig. Byt vad du vill”. Men, nej då. När bilen förlorat slaget om leden upprättade den genast ett nytt motståndsnäste vid nästa steg i processen: Gängan på den märkliga specialskruven är paj. Inte så man kan se det men väl paj nog för att det inte ska gå att skruva på en mutter.
Utan den muttern på plats kan jag inte lossa de andra gängstängerna och sätta i skruvarna som ska i de hålen. (Det kanske skulle funka att låta två gängstänger hålla den fjäderbelastade pottan på plats men jag är rädd att det skulle bli snett…) Dags för en taktisk reträtt. Jag struntar i den där fjäderpottan för ikväll och gör ett nytt försök i morgon. Istället sätter jag tillbaka krängningshämmaren. Tänkte jag.
Men jag lyckades inte få upp krängningshämmaren över den lilla kanten på den främre plåten, som viker in under bilen. Det var bara att konstatera att också den offensiven kom av sig. Men än är jag inte beredd att erkänna mig besegrad. Jag ska bara tänka ut något.
En bild från slagfältet.
Stockholm
