Kanske inte en projektuppdatering i strikt bemärkelse. Men det kanske kan bli aktuellt med ett generatorbyte.

Fredagen blev mer händelserik än jag hade önskat mig. 

Jag tog bertonen till Sigtuna för en konferens med en kund. Ja, jag borde ha tankat innan. Men på morgnarna är jag seg som deg och det fanns liksom inte tid till det.

När konferensen var slut satte jag mig i bertonen och åkte till Wenngarn. Det är inte många kilometer till Wenngarn och jag tänkte tanka på vägen tillbaka. (Ni märker vart det här är på väg, va?) På Wenngarn hämtade jag det konfettifyrverkeri som inte kom fram i tid till klubbens 60-årsmiddag.

När jag sen satte mig i bilen ville den inte starta. Startmotorn vägrade snurra. Det har hänt förr och då har det gått att starta om man väntat en stund. Jag har dragit slutsatsen att det är en ”kallödning” någonstans i startmotorgrejset (fackterm).

En halvtimmes väntan hjälpte inte. Jag fick hjälp av snälla människor att knuffa igång bilen. Lampan för reservtanken lyste stadigt. Tidigare hade den bara blinkat till då och då. Att stanna och tanka kändes lagom lockande eftersom jag insåg att jag knappast skulle kunna starta efteråt. Men kanske rymmer reservtanken de få litrar som krävs för att kunna köra de få milen från Sigtuna till Stockholm.

Men nålen på bensinmätaren närmade sig noll med en hastighet som om det varit en tecknad filum. Sen lite ryckig gång, några hostningar och stopp. I en livligt trafikerad rondell. Jag hade siktat på att kunna köra in till den K-cirkelmack som låg vid rondellen. Men det var lite nedförslut, så jag klev ur och började knuffa bilen. Två män i 30-årsåldern på macken fick syn på min belägenhet och kom till min hjälp.

– Sätt dig i bilen, sa en av dem på bruten svenska. Vi knuffar.

Och så blev det. De knuffade mig och bilen in på macken. Jag tackade och tankade.

Precis som förväntat startade inte bilen. Jag bestämde mig för att knuffa bort den från bensinpumpen. Samma män som förut kom till undsättning och vi knuffade igång bilen. Nu skulle jag väl ändå kunna köra hem. Det gällde ju bara att inte få motorstopp. Hur svårt är det?

Sa jag att det regnade? Vindrutetorkarna kröp fram över vindrutan oavsett vilket läge jag valde på vindrutetorkarknappen. Sen häktade de i varandra på något konstigt sätt och stannade helt. Jag stängde av vindrutetorkarna för att slippa bränna upp torkarmotorn.

Men det är faktiskt bra med vindrutetorkare när det regnar. Även om de rör sig i slow motion. Jag bestämde mig för att svänga in på en busshållplats och reda ut torkarna, så jag kunde använda dem igen. Jag hade naturligtvis motor på när jag gick ut för att fixa det. Men nog f-n hör jag hur motorn hackar till när jag står och fixar med torkarna. Jag kastar mig in i bilen för att gasa på. Men icke. Motorn hann dö. Och vägrade starta.

Jag ringde hustrun. Ta med bogserlina, sa jag till henne. I rusningstrafiken tog det henne en dryg timme att komma till min busshållplats. Under tiden hade jag funderat och kommit fram till att det kanske i alla fall var så enkelt som att batteriet var slut. Jag har ju faktiskt sett att generatorlampan lyst under rätt lång tid. Men ni vet hur det är med gamla bilar. De lyser och låter lite här och var. Man får inte bry sig för mycket.

Det visade sig att bertonen startade snällt med hjälp av startkablar fån 147:ans batteri. I konvoj med 147:an kände jag mig mogen att åka motorväg. Det gick bra till Upplands Väsby. Då insåg jag (på oklara grunder) att bilen var på väg att lägga av igen. Jag lyckades köra av och upp på den av-och påfartscirkus som finns där innan bilen till sist stannade. En liten knuff från 147:an och jag kunde rulla in på en avtagsväg avsedd för lokaltrafiken. Inte långt från busskuren stannade bilen.

Det stod nu klart att starthjälp bara räckte en liten bit. Batteriet laddade inte. Klockan var 19:30. Det fanns tid att åka till Biltema i Barkarby innan de stängde och köpa ett nytt batteri. Men är batterierna de säljer laddade. På väg mot Biltema ringde Karin (min fru) dit för att ta reda på hur det är med laddningen. Själv ringde jag Björn Ek, som jag tänkte kanske visste hur det är med den saken. Samtidigt som Björn föreslog att jag skulle låna två batterier av honom fick Karin besked om att Biltemas batterier är laddade till minst 80 procent.

Vi åkte hem till Björn och lånade hans två batterier och åkte sen ut till bertonen i Upplands Väsby och bytte batteri. Bilen startade snällt och gick också hela vägen hem. Mitt eget batteri står nu på laddning och ska väl vilken dag som helst byta plats med det lånade så att Björn kan få tillbaka det.

Nu återstår det att utreda om generatorn är kass. Hur gör man det?

Inlägg av Igino Cazzola på 2016-09-26 20:44

Inlägg av Robert Hultman på 2016-09-26 18:53

…Själv ringde jag Björn Ek …Nu återstår det att utreda om generatorn är kass. Hur gör man det?

Varför vill du fixa generatorn? Du känner ju Björn Ek. 

Förvisso. Men snart slutar han nog svara när jag ringer.

Inlägg av Igino Cazzola på 2016-09-26 20:59

Inlägg av Robert Hultman på 2016-09-26 18:53

…Nu återstår det att utreda om generatorn är kass. Hur gör man det?

Med motorn igång, vid ett varvtal som är något högre än tomgång (2000 -> 2500 rpm) skall batterispänningen vara 14,0 +/- 0,5 V.

Lysande. Tack!

Det har hunnit bli februari och vädret här i Stockholm är osannolikt vårlikt. Det får mig att bli lite stressad. Fast bara lite.

Vårens bertone-projekt är två. Ett stort och ett litet. Det lilla är att snygga till ett par standardfälgar. Jag har två uppsättningar sedan tidigare. På en uppsättning (gamla SAAB-fälgar) sitter R-däck. På en annan uppsättning originalfälgar sitter gamla M+S-däck som var de enda med rätt dimensioner som fanns hos däckfirman på Gotland när jag plötligt upptäckte att jag hade ett akut behov av nya däck.  Den nya uppsättningen originalfälgar köpte jag i somras. De har jag tänkt ska bli bilens “finfälgar” och få snygga sommardäck av något slag.

Frågan är om de ska bli “silverfärgade” dvs målade med Biltemas fälgfärg kulör “silver” eller om jag ska försöka få till den grå originalfärgen. På bilden ovan har jag sprejat lite av Biltemafärgen på den vänstra kanten på fälgen till vänster. Jag lutar år den färgen.

Det andra projektet är att byta motor. Ut med 1600-motorn och i med en trimmad 2.0-motor. 2-litersmotorn står i källaren sedan flera år. Jag hade tänkt lämna iväg toppen för att få den portad och fräst så att jag kan ha vassare kammar. Men just nu lutar jag åt att köpa en färdigtrimmad topp som jag blivit erbjuden.

Oavsett vilken väg jag kommer att gå, börjar det dra ihop sig till topp-demontering. Jag har kommit så långt att jag skruvat bort ventilkåpan och märkt upp tändkablarna. Det bör väl betyda att jag är ungefär halvvägs? 

Jag har fått för mig att ventilkåporna är utbytbara mellan 1600- och 2000-motorerna. Min gamla 1600-kåpa fick jag högglanspolerad för sådär 15 år sedan. Nu är den mattare men går förmodligen enkelt att polera upp till högglans igen. Kåpan på den nya motorn funderar jag därför på att lackera röd och fin. Då kan jag ju byta kåpa allt efter humör.

Men jag upptäckte två små hål i den nya motorns ventilkåpa. Undertill sitter det något slags plattor. Det ser väldigt professionellt ut. Jag gissar att hålen har invändig gänga och att man skruvat fast något där en gång i tiden. Kanske har min nya motor haft ett sånt där friskluftsintag som går över motorn som jag sett på andra 105-seriebilar?

Om jag lackerar ventilkåpan, så får jag väl fylla igen de där små hålen innan. Frågan är vad man ska använda sig av för fyllningsmaterial.

Inlägg av Björn Ek på 2017-02-14 16:23

Möjligen är det enklare att komma och hämta några ventilkåpor i mitt garage. Tror jag har en eller två kvar. 

Jag är på väg! (I princip)

Mer snö och elände i Stockholmstrakten men vårstressen har i alla fall fått mig att ta tag i fälgarna. Slipa, grunda och lacka.

Så här såg två av fälgarna ut efter att ha borstats rena med stålborste på borrmaskinen:

Slipa, grunda, lacka men inte spackla? Nä. Men jag bestämde mig för att tro att ett par lager zinkgrund skulle fungera som spackel. Det gör den inte. Jag hade verkligen för mig att jag vid tidigare projekt kunnat lita på att zinkgrund skulle fylla ut lite ojämnheter och märken av olika slag. Så länge jag höll på och sprutade zinkgrund (3 lager) tyckte jag att det såg ut som om det fungerade. 

Fälgarna grundade med zinkgrund:

Jag kunde dock konstatera att det fanns ganska mycket “korn” som stack upp ur lacken. Jag provade att slipa bort dem med ett 800 slippapper. Men det visade sig vara för grovt. Jag slipade bort grundfärgen. En vanlig bomullstrasa visade sig räcka för att få bort “kornen”.

Sen var det dags att spraya på silverfärg. Biltemas fälgfärg “silver”.

När fälgarna fått tre lager silverfärg kunde jag konstatera att zinkgrunden inte fungerat som spackel och att mina fälgar inte är i utställningsskick. Men jag bestämde mig för att de får vara “good enough”. Det är två-meters-fälgar. På två meters håll ser de bra ut. Och när de får däck på sig och sitter på bilen kommer bara de som granskar bilen noga att behöva invända. Tror jag.

På närmre håll ser de ut så här: