Inlägg av Fredrik Assarsson på 2017-03-13 22:16

Muttern du talar om är väl 36mm och köp så tunnväggig hylsa som du bara kan (pga utrymmesbrist) och en hayneshandbok för 105orna samtidigt för i den hittar du massvis med tips som du kommer att få ahaupplevelser av när du kör fast i garaget och blodsockret är långt nere i fotknölarna. 

Det slår mig nu att jag ju faktiskt kan mäta muttern med mitt nyinköpta skjutmått. Jag måste lära mig att jag har ett! 

En Hayneshandbok för 105-serien skulle vara guld värd. Men jag tror inte att det finns någon. Jag har en workshop manual som är ett klent substitut. Få och oftast dåliga bilder. 

Inlägg av Jonas Klang på 2017-03-14 15:25

En Hayneshandbok finns i Hjorthagen, bara komma förbi och låna.

En Hayneshandbok för 105-serien!?

Det går ju bra det här.

I veckan köpte jag en 36 mm hyIsnyckel på Flinks järn. Svindyr! Den jag köpte på Biltema skulle ha 3/4-tums handtag och något sånt har jag inte. Så istället för att köpa adapter eller nytt handtag bestämde jag mig för att köpa en 36 mm hylsa för 1/2-tumshandtag. Hur klokt det var, kan man fråga sig. Men nu blev det så. Idag fick jag tid att skruva. 

Den nya hylsan fungerade utmärkt med mutterknackaren och muttern som håller remskivan lossnade lätt. Sen skruvade jag bort skruvarna som håller ramlagren (?). Utom två. De två som återstår har något slags “hakbrickor” bakom sig. Det betyder att en “fläns” är ivägen när man ska skruva på den. Kan man vika ned den? Eller hur löser man det?

Nästa fråga: Baktill på motorn sitter en sak, eller möjligen en grej, där man skruvar fast svänghjulet. Jag gissar att man måste ta bort saken (eller grejen) för att kunna ta ut vevaxeln. Hur gör man det? Är det bara att dra?

Tack Christer och Peter för snabba svar!

Inlägg av Crister Borg på 2017-03-18 18:33

Fråga 2… Det är väl ett överfall där också som skruvas bort, så att du kan lyfta bort hela veven…?!

Jo, det finns ett överfall (eller kanske egentligen ett “underfall”) där brickorna med flänsar sitter. Om det är det du tänker på. Det är det överfall som sitter närmast den bakre väggen på motorblocket. Jag gissar att vevaxeln går igenom väggen på motorblocket och sticker ut i centrum på den platta (sak eller grej) där svänghjulet skruvas fast. 

Men nu skruvar jag bort de muttrar som har brickorna med flänsar, provar att dra i plattan och ser vad som händer.

Inlägg av Anders Eriksson på 2017-03-18 20:07

den grejen, eller saken…. är en packbox. alltså tätning för att oljan ska vara i motorn å inte på kopplingen    lossa de skruvar du ser, sen är det bara att ta i!   JA, du måste köpa ny packbox!  JA, du måste centrera den rätt på vevaxeln sen….

Ja, i är verkligen vad man tycks behöva ta! 

Jag lossade alla skruvarna och tog bort överfallen. Det senare krävde att jag tog fram “övertalaren” (a k a klubban) och med ett lätt handlag övertygade överfallen om det kloka i att släppa taget. Sen märkte jag upp överfallen, så att de kommer tillbaka på samma plats när det är dags. Men jag tänkte inte på att det kanske är viktigt vilken sida som sitter framåt och vilken som sitter bakåt?

Jag insåg då att det bakersta överfallet sitter ihop med bakväggen på blocket. Eftersom jag inte lyckades få ut vevaxeln tittade jag på de svarta “pluppar” som satt mellan överfallet/packboxen och blockets vägg. Det såg ut som att det var insexmuttrar. Men det visade sig vara gummipluppar. De drog jag ut. Men inte lyckades jag få ut vevaxeln för det.

“Gummipluppen”

Bäst som jag höll på och brottades med att försöka få ut vevaxeln kände jag mig iakttagen. 

Det visade sig att det satt en spindel av imponerande mått i taket. Det är den typ av spindel man gärna vill ha i sin källare. En sån som äter upp möss, råttor och vid översvämningar t o m gäddor. Själva kroppen mäter säkert 3 cm.

När det var klarlagt varifrån blickarna kom fortsatte jag att försöka få ut vevaxeln. Då och då blickade jag upp mot taket för att kolla in spindeln. Jag lade då märke till att spindeln satt mitt ovanför motorn. När jag rörde mig runt motorn för att hitta nya vinklar att angripa vevaxeln från, kunde jag se hur spindeln vände sid för att alltid vara vänd mot mig.

Vad var detta? En mekintresserad spindel? 

Nej, sådana väsen finns inte. Men såg inte spindeln lite hungrig ut? 

Ju mer jag studerade spindeln desto hungrigare såg den ut. Det var nästan som att den gjorde sig redo för ett skrovmål. Jag kunde nästan se hur den knöt servetten runt halsen som en haklapp och tog fram kniv och gaffel ur något gömsle på kroppen. 

Jag bestämde mig för att avsluta kvällens mekande och fortsätta meka i morgon. Förhoppningsvis har spindeln ätit några riktigt feta råttor till dess, så att den är mätt.