.Idag har mekandet krävt sina fösta offer. Detta för att jag inte förstod instruktionen.
Bröstkåpan satt lika hårt idag som igår. Jag var helt övertygad om att jag hade skruvat bort alla muttrar. Även om en mutter skulle sitta kvar någonstans skulle man tycka att kåpan borde flexa lite när man bankar på den. Men icke. Efter att ha tittat efter ordentligt hittade jag naturligtvis en obortskruvad mutter. Men innan det trodde jag att det var kilen på vevaxeln som höll fast kåpan. Jag försökte med andra ord få bort kilen med en liten skruvmejsel och en hammare. Kilen ville inte lossna och skruvmejseln gick sönder. Ny skruvmejsel och nya försök att få bort kilen. Så småningom insåg jag att kilen inte alls satt i vägen. Då hittade jag den obortskruvade muttern. Bort med muttern. Några lätta slag med släggan och kåpan rörde sig snällt utåt!
Då insåg jag att mina försök att få bort kilen resulterat i att jag haft sönder drevet som driver oljepumpen.
Men jag kan i alla fall trösta mig med att bröstkåpan är bortplockad.
Stockholm
Och med bröstkåpan borta var det en enkel sak att få ut vevaxeln. Nu ligger den där på golvet likt ryggraden från en sedan länge utdöd urtidsödla.
Stockholm
Tack Benny och Per! Det ser dock ut som att drevproblemet är löst. Jag fick ett drev idag av Jakob Örtendal, som inte bor långt från mig. Då fick jag också tillfälle att kika på hans GTAm-bygge. Spännande.
Drevet är från en 116-motor men jag har kollat och det passar i alla fall på vevaxeltappen. Det ser också ut som att det är likadana spår.
Stockholm
Nu börjar motorbygget så smått gå i andra riktningen. Generatorremskivan har legat i citronsyra några dagar för att bli rostfri. Därefter har den fått zinkgrund och svart lack på sig. Innan lackeringen tog jag en Dremmel med en liten slipskiva och “bättrade på” de små skårorna för tändningsinställningen. Ikväll fyllde jag i dem med vit färg.
Jag började med att maskera så att strecken skulle få fina och raka kanter. Maskering är bra har jag läst. Själv har jag aldrig lyckats, vad jag kan minnas. Men någon gång ska väl bli den första.
Dessvärre var det inte den här gången.
Nog dj-klar ska färgen krypa in under maskeringstejpen. Jag borde nog ha skrapat bort den svarta färgen från själva skårorna också. Det känns inte som att den vita färgen sitter särskilt bra.
Nåja.
Stockholm
Du det räcker gott och väl med vit tuschpenna sedan för att hålla de vita strecken vita i fortsättningen.. 
och ja, det borde slipats innan den vita färgen också, såvida de inte båda två är enkomponents och av samma märke helst samt svarta färgen inte tillåtits torka helt innan applicering av den vita. Är det “vått i vått” torkar de in i varandra och sitter. Men som sagt – spritpenna funkar ypperligt i flera år.
Genmodifierad ’70 Berlina GTAm räser
Lånar en (flera dagar) gammal bild från min egen tråd, för att illustrera frågan.
Vevaxeln, väggarna som omger vevaxeln i blocket och andra delar är täckta med gammal olja (antar jag att det är). Rätt snyggt, lite guldfärgat sådär. Men hur ska man tänka beträffade den gamla oljan?
1) Gammal olja, usch. Den måste bort.
2) Det må vara gammal olja men det är i alla fall olja. Efter att motorn blivit ihopskruvad tar det ett tag innan oljan hittar runt och då är det bra om det finns olja kvar sedan gammalt.
3) Olja på väggarna gör varken till eller från.
Stockholm
Oljan gör varken till eller ifrån.
Men nu när du ändå har plockat isär motorn så varför inte ta hela blocket, toppp, tråget och bröstkåpan och lämna till någon verkstad/motor firma med hetvattentvätt. Det blir väääldigt mycket roligare att skruva ihop.
Du har ju bra fart i motorbygget. så här är ett tips lite i förväg.
kolvringskompressor som är baserade med plåtspiral man klämmer ihop med en skruv är inget vidare, man riskerar förstöra både kolvringar och repa kolvarna. istället finns det kompressorer i fasta storlekar som består av ett koniskt rör. Man köper alltså ett gjort exakt för den borrning (diameteter på cylinder) som motorn har. finns på ebay.
Så har man honat också!
Jag körde honingsverktyget med borrmaskin idag. Man inser ganska lätt vilken relation mellan varvtal och upp-och-ned-rörelse som ger ett ungefärligen 45-gradigt mönster. Men med den första borrmaskinen jag använde var det svårt att hålla ett lågt varvtal. Rörelsen upp och ned kom på efterkälken. För att få rätt relation hade jag behövt dra borrmaskinen upp och ned i ett tempo som inte kändes riktigt rätt. Man vill ju gärna vara lite försiktig när man ger sig på något första gången.
Lyckligtvis har jag ytterligare en borrmaskin och med den gick det att köra honingsverktyget långsammare. Jag tycker att vinkeln på spåren ser bra ut. Men det är lite glest mellan spåren om jag jämför med bilder på honade cylindrar på nätet. Kanske är det så enkelt som att jag behöver hona mer, för att få fler spår och därmed ett tätare mönster?
Stockholm
