.Inlägg av Robert Hultman på 2017-03-30 23:26
Inlägg av Pierre Veiret på 2017-03-30 23:10
Imponerad över hur du kastar dig huvudstupa rätt in i storjobb och saker du inte tidigare testat, bra jobbat!
Tack!
Jag är livrädd hela tiden.
Haha, livrädd är ju synd men kan ibland vara bra att tänka till före.. 
Det gjorde inte jag när jag tog ut vindrutan….
I väntan på kolvringar, lager och lite annat förbereder jag ventilkåpan för lackering med krymplack.
Det verkar så gott som omöjligt att maskera den snirkliga logotypen, så min plan är att maskera den hel och fylla i utrymmena i bokstäverna och närmast runt dem med hjälp av en finspetsig pensel. Någon här som har erfarenhet av samma sak?
Stockholm
Vet inte om jag tänker fel, men varför inte måla hela kåpan först och sedan planslipa bort färgen på texten 
Idag har Putsnisse fått bestämma helt vad vi ska göra. Vi började således med att ägna orimligt mycket tid åt att putsa ventilventilationsmojängen (som sitter på ventilkåpan). Den blev blank, men i ivern att åstadkomma en skinande yta blev det lite repor och gropar här och var. Då tröttnade Putsnisse och bestämde att det fick vara nog. “Putsa bara till den så den blir blank, så glömmer vi den där grejen”.
Remskivan till vattenpumpen blev Putsnisses nästa mål. Den har legat i citronsyra ett par dagar i förra veckan. Sen plockats upp och gjorts ren. Nu var det dags att måla skivan. Zinkgrund och svart färg. Det blev bra.
Sen var det dags att måla ventilkåpan med krymplack. Jag tycker att jag brukar vara hyffsat bra på att sprejmåla, så det tog jag mig an med tillförsikt. Men den här färgen var lite annorlunda. Dropparna kändes större än med en vanlig sprejburk. Det var svårt att få till jämna lager färg. Här och var till och med rinningar. Jag hoppades att själva skrynklandet av färgen skulle dölja det. Ett annat problem var att det var svårt att få färg i hålen och mellan bokstäverna i loggan. Så när jag var klar med sprejandet tog jag ett sista svep över loggorna för att fylla mellanrum och hål. 
Färgen började “vrinkla” sig lite försiktigt i redan efter en kort stund i rumstemperatur. Men eftersom jag vill ha rejäla skrynklor ville jag tillföra värme. Eftersom jag inte har någon värmepistol provade jag med hustruns hårtork. Det var verkningslöst.
Återstod att göra som tillverkaren föreslår. Stoppa den i ugnen i 90 grader i 20 minuter. Sagt och gjort.
Det fungerade precis som man kunde förvänta sig. För den som tänker sig göra samma sak kan det vara bra att känna till att det luktar ganska starkt. Det kräver en stunds vädring när man är klar.
Med den färdigbakade ventilkåpan ute, står det klart att den där sista omgången färg för att få in färg i bokstäverna inte var så välbetänkt. Överhuvud taget märker man skillnaden i färgtjocklek väldigt tydligt när färgen krympt.
Det blev med andra ord inte så bra.
>
På håll kanske det duger när loggan blivit blankslipad.
Jag hann med att tvätta ren vevaxeln också.
Stockholm
Så har det hunnit vara påsk också. Inget mekande. Istället blev det en resa till Gotland där jag inspekterade badrumsbygget i sommarstugan och parkerade födelsedagsdrönaren i toppen på en tall. Förhoppningsvis har den blåst ned till nästa besök i stugan. Då ska jag pilla ut minneskortet ur drönarens kamera och överlämna filmen till haverikommissionen.
Men igår blev det i alla fall en hel del uträttat med 2-litersmotorn till bertonen.
Jag satte nya kolvringar på kolvarna. Först var jag lite fundersam över hur jag skulle göra med oljeringarna. Skulle de sättas på plats som en enhet eller skulle man dela på dem och sätta på fjädern och ringen separat. Internet och Youtube gav svar. De skulle på separat. Att sätta på ringarna visade sig vara ganska okomplicerat.
Sen satte jag dit nya vevaxellager. Det blev snyggt. Sen åkte vevaxeln i och lagren på överfallen sattes på plats liksom överfallen. Sen vidtog mitt livs första momentåtdragning. Också det var ganska odramatiskt.
Därefter var det dags att sätta i kolvarna. Kolvringskompressorn från Biltema fungerade över förväntan. Mycket olja på kolvar och cylinderfoder gjorde susen, tror jag. Att montera ihop kolvarna och sätta dem på plats i motorn var inte svårt. Men det gällde att hålla tungan rätt i mun. Stakarna är inte symmetriska och ska sitta ömsom med den “tjocka sidan” fram och ömsom bak, samtidigt ska alla kolvarna sitta så att pilen på toppen pekar på avgassidan.
Alla som tycker att det är en bra idé att sätta fast lagren på kolvstakarna innan man sätter i kolvarna i cylindrarna räcker upp en hand!
Eftersom jag kom på det när jag hade satt i två cylindrar, trodde jag att jag skulle behöva ta ut dem igen. Det visade sig dock att det gick att sätta dit dem från bottenhållet också.
Lagren sitter nu på plats, liksom stakarna. Eftersom timmen hann bli sen skruvade jag bara dit överfallen till stakarna lite lätt för hand. Momentdragningen får anstå till i morgon.
I förra veckan hade jag för övrigt en rätt onödig övning där jag vägde kolvar och stakar och oroade mig för att de vägde så olika. Det visade sig att vissa av stakarna saknade en eller två lager. Det var hela viktskillnaden. Men alla lager bortplockade vägde kolvar och stakar precis lika mycket +-1 eller 2 gram.
Länk till tråden om detta.
(Bilder, kan jag för övrigt konstatera, är ovärderliga när det är dags att skruva tillbaka saker)
Stockholm
